Aftonbladet – 13 juni 1866, sida 2

apotekaren J H. Wikblad till erhållande af personligt privilegium å den beslutade nya apoteksanläggningen i Tibble distrikt af Upsala län. — Förordnad. E, o. kanslisten Carl Martin Rosenberg, som blifvit förordnad till extra stadsfiskal här i Stockholm, har i dag i sådan egenskap inför öfverståthållareembetet för polisärenden aflagt föreskrifven tjensteed. — Förolyckadt farlyg. I Göteborgs Handelstidning skrifves: Sedan i går underrättelse ingått, att ett större fartyg skulle ligga kantradt mellan Skagen och Marstrand, utgick kapten C. Höglund med bogserångaren Göteborg, för att eftersöka detsamma, Omkring 12 engelska mil vester om Marstrand påträffades fartyget, som befanns vara en ångbåt, hvilken varit i brand och derefter kantrat. Akterskeppet, der elden antagligen utb tit, hade nedbiunnit ända till vattenytan; fi skeppet var mindre skadadt. Göteborgs bogserkabel fastgjordes i propellern och allt var klart art företaga bogseringen, då den instängåna luften småningom började utströmma genom denafbrända delen af akterskeppet, som ej låg tillräckligt djupt under vattnet för att motstå lufttrycket. Slutligen sjönk skrofvet totalt ned i djupet, och man lyckades endast med mycken möda och risk ombord på Göteborg att i sista ögonblicket få tillbaka sin kabel. Följande igenkänningstecken på fartyget ha uppgifvits af kapten Höglund: Det ver bygdt af trä och nästan alldeles nytt; propellerns storlek utvisade, att det haft hjelpmaskin om 15 å 20 hästars kraft; propellern satt akter om rodret. Fartyget var kopparfärgadt i bottnen med en smal hvit list i vattengången, i öfrigt svartmåladt med hvit sida eller kanonportar. Sanvolikt har det förolyckade fartyget varit ångaren Catharina Margaretha från Lubeck, på resa från Riga till Antwerpen med linfrö, om hvilken i fredags telegraferades till Köpenhamnstidningarne, att den varit sedd i biand drifvande vid Skagen. Telegrammet uppl , alt besättningen å ifrågavararde ångare blifvit bergad af seglande fartyg. — En rask flicka. De finska tidningarne berätta följande drag af raskhet och mod hos en qvinna: Omkring tvenne veckor före jul hade en söndagsafton ungdom samlat sig i Suontakanen gård i Reisjärvi för att roa sig. Efter nöjets slut begaf sig hvar och en hem, men tvenne pigor, hvilka icke orkade vandra hem, togo häst från gården och gårdens dotter skjutsade dem. Natten var kolmörk. Sjön var isbelagd från den sida man vintertid brukade färdas öfver, och denna togo flickorna, men då de hunnit ett stycke framåt, förvillades de och körde ned. Pigorna föllo ur slädan i öppna sjön; men den skjutsande qvarblef i släda En af pigorna var god simmare, samm öfver den!20 fot breda öppningen och uppsteg på isen. Då hon kommit sig något öre, såg hon efter de andra. Hennes kamrat sg la ett isstycke, hvilket vinden dref mot land, det kamraten äfven lyckligt uppnådde. Men då hon såg hästen, fick hon medlidande med den, störtade sig åter i sjön, samm till hästen, grep den med ena handen i hufvudet och med den andra hjelpande sig sjelf tillbaka, släpade hon den så nära land, att densammas fötter nådde botten. Den skjutsande fiickan hade under hela tiden suttit känslolös af förskräckelse i släden, men kom nu till sig, då hästen stannade. Hon hjelptes i land och genast derpå begåfvo sig alla tre till en närbelägen gård, hvarifrån karlar gingo och bergade den vid iskanten jemte slädan qvarlemnade hästen. FP