Aftonbladet – 12 juni 1866, sida 3

och som förmodades ha vid Tranebergs bro, der hans kavaj, ytterrock och käpp upphittades, tagit lifvet af sig medelst dränkning, anträffades ilördags afton, uppfluten i Ulfsundasjön i närheten af nämnda bro. Som ansigtet var alldeles förvandladt. igenkändes han endast på de qvarvarande kläderna. — Trichiner. Ett i går på morgonen å köttbesigtningsbyrån vid Hötorget till besigtning inlemnadt slagtadt svinkreatur har befunnits trichinhaltigt. Det förordnades att fläsket för att göras oskadligt, skulle endera nedgräfvas eller ock i behöriga vittnens närvaro väl genomkokas. — Westerås. Tidningen Aros meddelat: Enligt till konungens befal lningshafvande anländt tillkännagifvande har K. M:t undanröjt Svea hofrätts utslag i —— emot förre t. f. postmästaren L. F. Rydberg. Högsta domstolen anser hvad i målet förekommit väl vara för klaganden särdeles besvärande, men likväl icke utgöra full bevisning om brefstöld eller förande af falska räkenskaper. Curator ad litem Hauffman bar till justitieombudsmannen ingifvit följande klagomål mot öfverståthållareembetet för polisärender: Till rikets ständers högädle hr justitieombudsman. Hos hr justitieombudsmannen, hvilken det tillhörer att hafva en allmän tillsyn öfver lagars, författningars och instruktioners efterlefnad af domare, embetsoch tjenstemän samt att beifra sådana af dem begångna fel, som bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter, får jag anmäla nedannämnda anmärkningsvärda förfarande af öfverståthållareembetet för polisärender uti polisdomstolen. Sedan hos Stockholms rådhusrätt, af vederbörande tjensteman anmäldt blifvit, att vaktmästaren Gustaf Adolf Rolanders enka, Petronella Jox hanna Rolander, född Öberg, aflidit och att, vid den efter henne den 19 sistlidne Januari hållna bouppteckning, boets tillgångar upptagits till 425 rdr och skulder samt afgående poster till 713 rår 12 öre, äfvensom att några kända arfvingar icke fannos som kunde taga boet om hand, blef jag af rådhusrätten, den 13 derpå följde Februari förordnad, att, i min egenskap af curator ad litem, omhändertaga boet efter enkan Rolander samt möjligen varande arfvingars rätt och bästa iakttaga och bevaka. Min första tanke, i anledning deraf, var att, då skulden öfversteg tillgången, afträda boet till borgenärerna; men, enär dessa förklarade sig vilja åtnöjas med de tillgångar jag lagligen kunde bereda sterbhuset, vidtog jag, på deras begäran, en åtgärd som tillförene flera ånger af mig användts i dylika fall. och allti vederbörande myndigheter bifallits, helst jag derigenom hoppådes könna, utöfver gäldens betalande, äfven bereda :: någon behållning åt arfvingarne, som visserligen ännu äro okända, men likväl, enligt 15 kapitlet 6 ärfdabalken, ega anspråk Rå arf öppet inom natt och år och, under vissa rhållanden, ännu längre tid. . Då nemligen enkan Rolander, i, lifstiden egt Stockholms. handelsoch ekonomikollegii tillståndsbref, den 1 Oktober 1864, att på en tid af tre år från sistnämnde dag öfya utskänkningsrörelse, ingick jag. till ma kollegium med skriftlig begäran att sterbhuset måtte få, med biträde af lämplig person, fortsätta rörelsen till den 1 Oktober 1866. Denna min begäran blef först af kollegium och sedermera af öfverståthållareembetet afslageni, men slutligen af K. M:t, fenom nådig resolution den 6 sistlidne April, bifallen. I afbidan å K. M:ts nådiga beslut och för att vederbörligen fullgöra i lag gifna föreskrifter, dels inlevererades, redan före den 1 sistlidne April, utskänkningsafgiften för halfåret från sistnämnde dag till den 1 Oktober 1866, till Stockholms drätselnämnd, med 320 rår, hvarå qvitto sedermera erhållits, dels gjordes ansökning hos handelskollegium att få begagna ogifta Lovisa Margaretha Grönlund, hvilken poliskammaren den 26. sistlidne Mars godkänt, till biträde vid utskänkningsrörelsen, dels begärdes den 28 sistnämnde månad hos öfverståthållareembetet för pojpirender besigtning å utskänkningslokålen, vilken ock, efter vederbörandes hörande, godkändes. Efter alla dessa förberedelser och sedan K. M:t förklarat arfvingarne berättigade, att, i likhet med hvarje annan näringsidkares sterbbus, fortsätta den aflidnes rörelse till den 1 Oktober 1866, såsom jag begärt, förefanns väl grundad anled ning att några hinder ej skulle möta i detta hänseende; men annorlunda var i öfverståthållaseembetets för polisärenden rådslag beslutadt. Stadsfiskalen Carl Silfversparre lät nemligen uppkalla sterbhusets biträde, mamsell Grönlund, till polisdomstolen och yrkade der ansvar å henne för oloflig bränvinsutskänkning, till följd hvaraf hon den 21 sistlidne April fälldes att böta 30 rår och utgifva utskänkningsafgift, 80 rår, ehuru sistnämnda afgift förut var af sterbhuset i förskott betald för ett halft år med 320 rår. Öfver utslaget anförde mamsell Grönlund besvär hos K. M:ts och rikets Svea hofrätt, som utställde besvären till polisdomstolens och aktors förklaring. Samma dag som besvären delgåfvos ötverståthållareembetet för polisärender, uppkallades mamsell Grönlund på qvällen åter till polisdomstolen till dagen derpå, den 15 Maj kl. 10 f. m., då stadsfiskalen Silfversparre yrkade ansvar å henne för andra resan oloflig utskänkning; och dömdes hon den 17 Maj att böta 30 rdr, utan att likväl utslaget uttryckligen nämner att sådant skedde för andra resan dylik förbrytelse. Af polisdomstölens protokoller i berörde mål eger jag nu ej tillgång till flera, än i sednare målet, men, dels får man deraf någon upplyg ning om hvad som i det äldre målet förefallit, dels skall jag hafva äran att. så snart de kommunicerade , bandlingarne till kongl. hofrätten återkommit, förskaffa mig nödiga afskrifter. både af protokollerna och sbesvärsskrifterna och desamma ingifva. 4 Deraf inhemtas huru lösligt mål behandlas af polisdomstolen, enär pårter ej få åtnjuta laga stämning; protokoll föras af personer; som dertill ej äro berättigade: erkännanden s som aldrig blifvit afgifna m. m. och domslut gifvas som äro byggdapå oriktiga gränder samt strida emot Jag, författningar och K; Mite särskildt gifna nådiga beslut. 7 Genom ett sådant förfarande: har, ej mindre mamsell Grönlund blifvit oskyldigt dömd till ansvar för förbrytelse, som hon. icke begått, än äfven, i anseende dertill att utskänkningsrörelsen måst upphöra, både mamsell Grönlun och enkan Rolanders sterbhus, blifvit hindrade att, på sätt K. M:t uttryckligen behagat tillåta, fortsätta prima rörelse samt sålunda tillfogade stora förlluster. Detta öfverståthållareembetets för polisärender trots emot lag och författningar och emot K. Mits eget höga beslut, samt våldförande af medborpares rättigheter, anhåller jag att hr justitieomudsmannen täcktes beifra, desto hellre, som det ej utgör ett enstaka fall, utan, efter hvad jag erfarit, bedrifves systematiskt emot många; förbehållande jag mig öppen rätt att, då åtal emot vederbörande sker, få närmare uppgifva den ersättning som fordras samt att få inkomma med erinringar emot den förklaring, som kan blifva vederbörande affordrad. Stockholm den 1 Juni 1866. N. M. G. Hauffman.