Aftonbladet – 12 juni 1866, sida 3

det skall gå om han dör, och jag försöker gvara på hennes fråga. Det är alltsammans. Jag tycker visst ej om att sitta och tala om döden, men jag skulle anse mig alldeles sakna själsstyrka, om jag ej kunde med lugn tänka derpå. Jag tror dessutom bestämdt att vi äro ålagda att tänka på döden — det står någonstädes i bibeln eller bönboken:? Tillåter din själsstyrka dig att med lugn tänka på min död också, mamma?? sade Cyntia. Du har verkligen bra litet finkänslighet?, svarade mrs Gibson, riktigt ond. Ja skulle önska att jag kunde meddela dig litet af min egen känslighet, ty jag har verkligen för mycket deraf för att någonsin kunna blifva riktigt lycklig. Låt oss icke tala om Osborne mera; det var kanske bara ett till: fälligt illamåence eller oron öfver Roger, som gjorde honom så blek, eller kanske litet dålig matsmältning. Det var mycket dumt af mig att taga saken så allvarsamt, och er älskade pappa kunde blifva ond om han fick veta det. Läkare i allmänhet tycka alltid illa om alla gissningar angående deras patienters helsa. Och nu, Cyntia, låt :oss nu tänka på din garderob: — jag kan verkligen icke begripa hvar du gjort af dina penningar; du har ju ingenting köpt.? Mamma, det låter kanske illa, men jag måste säga både Molly och dig och alter att jag, då jag icke begär och icke använder mer än den årliga summa som gifvits mig, ej heller ämnar besvara några frågor om hvartill jag brukat penningarne.? Hon sade icke detta på något sätt med bristande vördnad för modren, men hon sade det med en lugn bestämdhet, som för ögonblicket kufvade all nyfikenhet. Då Molly och mrs Gibson blefvo allena uttömde sig