Aftonbladet – 12 juni 1866, sida 2

sin obekanta slägting. Mrs Gibson var orolig och förtjust på samma gång, hvilket ovanliga känslouppror hon ansåg såsom en pitring af slägtkärlek, hvilken sednare dock anske icke varit så varm om mr Kirkpatrick fortfarande, som fattig advokat med sju barn, bott i Doughty Street. Då de båda herrarne träffades, kände de sig genast dragna till hvarandra genom en viss likhet i karakter och tillräcklig olikhet i åsigter, för att göra den erfarenhet, MR hvar och en grundade dessa, värdefull för båda. Ehuru slägtskapen mellan honom och mrs Gibson naturligtvis icke gällde mycket, var mr Kirkpatrick dock ytterst artig och uppmärksam mot sin svä erska, och var inom sig mycket glad öfver att hon haft förstånd att gifta sig med en aktningsvärd man, som kunde ha råd att skänka henne ett godt hem och vara frikostig mot hennes dotter. Molly föreföll honom att vara en behaglig, men något sjuklig flicka, som skulle varit vacker om hon blott sett friskare och lifligare ut: då man närmare betraktade henne, hade hon verkligen också mycket vackra drag — milda, mörka ögon med svarta, böjda ögonhår, gropar i kinderna och bläntlande hvita tänder; men öfver hennes skönhet låg som en slöja af trötthet och nedslagenhet, som stod i ofördelaktig motsats med Cyntias strålande hy, lifliga, behagliga sätt och qvicka genmälen. Som mr Kirkpatrick sedan anförtrodde sin hustru, blef han riktigt förälskad i denna Cyntia, och hon, likt en liten flicka på tre, fyra år, alltid färdig att behaga främmande herrar, försummade icke tillfället, glömde alla sina sorger, glömde mr Gib sons missnöje och lyssnade med intresse, svarade behagligt, gjorde då och då ett utfall, Bavt eller qvickt eller blott lustigt,