Aftonbladet – 11 juni 1866, sida 3

lyckades att af agenten Nelson få reda på att mannen ämnade afgå härifrån som i går. Flere dagar hade han befunnit sig i staden, då hon slutligen i går lyckades råka honom. Hon beg irde att få se sina barn. Ja i afton kl. 8, då ängbåten går, svarade han hånande. Hon besvor honom att i stället sjelf få följa med barnen. — Nej, du ville icke förra gången?, blef svaret. Han hade för öfrfgt tagit en annan vinna med sig. Hon sökte i går på eftermidagen polismiästaren för att få hans hjelp. Han var icke hemma. Förtviflad gick hon, åtföljd af en väninna, sjelf ned till ångbåven. Der fick hon se sina båda flickor just då de skulle ledas ned under Q Den stackars qvinnan rusar fram och fattar i dem med en moders famntag hvilken man vill beröfva hennes barn; men bredvid står fadern och söker rycka dem lösa, och rundt omkring endast en mängd råa bönder, som taga parti för honom, amerikanaren, hvilken skall bli dem till hjelp på den nya jorden. Ett ögonblick uppger hon allt hopp, men då kommer polismästaren, som fått underrättelse om saken och med tvenne polistjenstemän skyndat den stackars modren till hjelp och för att återgifva henne barnen. Ännu en timma senare hade de båda små flickornas konvulsiviska gråt, som den upprörande tilldragelsen framkallat, icke lagt sig.