Aftonbladet – 9 juni 1866, sida 3

demie royale de musique i Paris den 23 Februari 1835. Sju kungliga svenska teaterstyrelser, nemligen Westerstrand, Backman, Hamilton, Schyberg, Bonde, HyltånCavallius och Stedingk, måste således efterträda hvarandra och den åttonde: hålla på att inträda innan vi fingo göra bekantskap med detta musikaliska diktverk. Några års liggetid är utan tvifvel nyttig för poeterna, den synes deremot ieke vara af fördel för de musikaliska författarne. Emellertid eger Judinnan sina ganska vackra partier, och skall säkerligen höras med stort nöje af de åttahundratusen expositionsbesökande från landsorten, för hvilka det också blir något rart att få se dessa ståtliga processioner med kejsare, kurfurstar, biskopar, riddare och svenner, åtta eller tio figurer till häst och under baldakiner af purpur och guld. Men, min Gud, hvad dessa librettförfattare handskas med historien! Den grund, hvarpå -handlingen i operan rör sig, är det märkvärdiga kyrkomötet-i Kostnitz. Hertig Leopold af Österrike, Albrecht den vises fjerde son och herre till habsburgiska husets besittningar i Elsass, Schwaben, Schweiz och Steiermark, den manligt sköne, högsinte och hjeltemodige fursten, segraren i så månget slutadt krig, som i slaget vid Sempach ställde sig i spetsen för sina riddare och då desse bådo honom att icke blottställa sig sjelf för faran, gaf dem det värdiga svaret: ?Skall då Leopold på långt håll. se på, huru hans riddare dö för -honom? Här i mitt land, för mitt-folk, med eder vill jag segra eller omkomma?? — denne herrlige unge furste framstår här såsom en helt vanlig prins, som blott tänker på att iillfredsställa en tredubbelt brottslig usta. I kardinal Brogni åter, ordföranden i det kyrkomöte som dömde Johan Huss och Hieronymus från Prag till bålet, låter oss operan göra bekantskap med en i sanning upplyst och fördomsfri prelat, som ett par gånger räddar juden Eleazar från den förbittrade pöbelns raseri, och som säkerligen skulle rädda honom tredje gången också, ville den gamle blott afsvärja sin tro! För öfrigt en prelat, som hellre välsignar än förbannar, som, om han å embetets vägnar finner sig föranlåten att uttala bannlysningen öfver brottslingarne, dock följer sitt hjertas känsla då han ber himlen genom sin nåd och sitt förbarmande återföra de förvillade till sig. Kejsar Sigismund är en rättskaffens konstitutionel monark, hvilken på affischen figurerar såsom stum person, och som i pjesen icke har annat att göra än att rida i procession och sedan smörja sitt krås i sällskap med det heliga romerska rikets kurfurstar och biskopar, vilka sistnämnda, värdiga embetsbröder till den svenske biskop, som häromåret så varmt talade för anslaget till kongl. teaterns ballett, sitta i full ornat och betrakta med from förnöjelse mamsell Forssbergs förtjusande pas och hennes täcka medsystrars djerfva piruetter. (Vi böra i parentes upplysa att denna pas densemble i originaltexten tilll, pjesen kallas: ?danser och divertissementer från den tiden?, så att nu veta vi hur man dansade och diverterade sig år 1414.) l Herr Tichatscheck firar en stor triumf il denna opera. De sextio åren, de darrande: 4 d j händerna, de oroliga rörelserna, det ständiga: fingrandet på mustacherna eller på skjortknappen, det språk hr T. sjunger, allt lämpar sig ju för Eleazars roll. Hr Willman har i kardinalens parti gifvit ett nytt prot på sin utmärkta dramatiska sångartalang. Det insinuerades för någon tid se-1 dan att fru -Michaeli till sin-rang af-stor koloratursångerska äfven önskade förvärfval! den af nonplusultra. dramatisk sångerska; i efter fru M:s uppträdande i Judinnan är det irenhant att den utmärkta konstnärinnans . håg icke ligger åt det hållet. Apropos om rang, så har K. M:t under den 9 sistl. Maj till kammarherre i sitt norska hof befordrat hof-intendenten i svenska hofvet, riddaren af nordstjerneorden W. A. Benedicks: Såväl inom som: utom hofven har denna utnämnivg på grund af sin ovanlighet väckt stor uppmärksamhet. -Man har under tiden sökt efter någon plausibel orsak till detta hr Benedicks djerfva språng öfver Kölen. Slutligen; och enär utnämningen skett på 376:te årsdagen af dei Norge ännu gällande hofartiklarnes promulgation, har man trott sig i berörde hofartiklars 28:de funnit en giltig anledning till den sällsporda utmärkelse som vederfarits .en undersåte, hvilken väl för sina hästar, men aldrigför sin egen person gjort anspråk på ?fullblod?. De norska hofartiklarne, som ännu i dag utgöras af ?Kong Frederich den Andens? den 9 Maj 1590 utfärdade ?Gaards Rett, hvorledes holdes skal paa Kronens Slotte oc Gaarde offuer alt i Norges Rige?, stadga i 28:de följande: ?Qec effterdi der findes stor Bröst iblant Hoffmend her udi-Riget, ydermere end andenstedes, saa at mange aff dennem, som gifve sig ud for Hoffmend, intet vid aff Rytteriet, oc kommer mest aff den aarsage at de ikke tilholdes at omgaaes met Heste oc Harnisk, men holdis aff dennem spotteligt at nogen skulde röcte eller viske Hosbondis Hest; vil oc en giöre det, daa foracte de andre hannem deroffuer; Derfaar skal hver som holder Svenne, tilholde dennem at de om Morgenen gange uti I Staalden, oc tilhielpe at röcte deres Hosbondis Heste med hues der tilhörer:. skal oc hereffter, huer som sig for Hoffmand vil Judgiffue, oc Klede oc Penninge vil tåge, vere forplictet, naar han er hiemme udi hans Hosbondis Hus, oc ikke hafuer andet Forfald, hver Morgen at gange i Staalden lat röcte oc viske hans Hosbondis Heste, met alt andet nödtörfft oc tilbehörig; Oc I naar hand det bestillet oc udrettet hafuer, I skal hans Husbondi vere plietik at giffue Thannem frokaast. Men naar man rider på nogen Reise, eller andenstedes feerdis fra ; Huse, stackit eller langt, inden eller uden Riget; da skal hver Hoffmand vere plictik I selff at röcte oc vare den Hest han rider, -Joc at viske det Harnisk oc Rustning hand förer, om hand på samme Reise förer HarInisk. Findes nogen berudinden ulydig eller forsömmelig, Da skal hand der öffuer I straffes som en uhörsom. oc den sin HosI bondis gaffuer oc beste ikke vide vil.? ) Man har anledning förmoda, att den nu I omförmälda kammarherreutnämningen står ti sammanhang med ett nådigt beslut om I framtida bokstaflig tillämpning af ofvanstående ryktstadganden, och att således.den frukost, som den nye norske kammarherren är berättigad till, utgör den specifika skilnaden mellan honom och de svenska hofmännen å la suite, hvilka deremot äro från den ansträngande hästrykten fritagna. En l annan version rörande anledningen till den . lifrågavarande kammarherreutnämningen är latt hofintendenten Benedicks skänkt 4000 Tspecier till den norska hästafvelns befrämjande. Den är i så fall i dubbel bemärkelse chevaleresk. Kurry: Rättegängsoch Polissaker. I — Träskängen. Under rubriken Kommunal; svineri— omläde i FT går et klandervärda skick, hvaruti sagda 8. k. äng, öfver hvilken en mycket trafikerad väg eller gata löper till Rosla