Aftonbladet – 8 juni 1866, sida 2

— — och sin talrika familj ; han bade tillika alltid varit redo att göra sina vänner och slägtingar en tjenst, när så påfordrades, förutsatt att ingen tidspillan deraf förorsakades och förnämligast förutsatt att han kom ihög dem. Cyntias besök för nio eller tio år sedan hade ej kunnat lemna något minne hos honom, eburu ban sjelt föreslagit sin godhjertade hustru att bjuda henne. Han blef t.1l och med högst förundrad öfver att få se den lilla främmande flickan bland sina egna barn, då de koremo in i matsalen på samma gång som desserten, och måste alltid tänka efter hvem hon var. Nästa gång han blef påmint om Cyntias tillvaro var troligen då hennes mor skref och bad att den unga flickan, på resan till Boulogne, skulle få tillbringa en dag i sin onkels familj. Samma begäran upprepades och bifölls vid hennes återkomst, men händelsen gjorde att mr Kirkpatrick ej vid någotdera tillfället hade set: Cyntia. Han hede ett dunkelt minne af att hans hustru en gång anmärkt huru orätt hon tyckte det vara att skicka en ung flicka ut på en få läng resa, utan stt mera sörja för hennes säkerbet, än hennes mor gjort. Han visste att hans hustru skulle göra allt hvad svägerskan underlåtit, som om Cyntia varit hennes ege ter, och tänkte ej mera på henne förrän han en vacker deg erhöll en nbjudning att bivista mrs Kirkpatricks vigsel med mr Gibson, den bögt ansedde läsaren i Hollingford etc. etc. — en uppmärksamhet, som förtretade i stället att behaga honom. . Tror menniskan att jag ej har annat att söra än fara omkriog, landet och bivista bröllop, nu när Houghtonska målet skall ekomma och jag ej har en minut ledig? ade han till sin hustru.