Aftonbladet – 8 juni 1866, sida 2

det, så kommer jag ihåg huru ofta jag vände vådorna i ina klädningar så att jag fick en flottfläck eller en stopp på höger sida, ty det var så med salig Goodenough, att han var så der hjertlig af sig, och först, då vi blefvo gifta, så sede han : Patty, sade han, tag min vensira arm, så är du närmare mitt hjerta, sade han. Och så bibehöllo vi den vanan i hela vårt lif, och så kunde ingen märka en fläck på min klädning när vi gingo arm iarm, och det gjorde vi alltid, ty jag lagade alltid så att jag fick den fläckade våden på höger sida. Det skulle ej förundra mig om Cyniia än en gång blet bjuden dit?, fortsatte miss Browning sin egen tarkegång. Om det skedde förr då han ingenting hade, är det troligt att det sker än ea gång, nu då han blifvit ombudsman.? Ja, det är minsann icke omöjligt. Jag vill bara önska att hon ej blir alldeles yr i hufvudet deraf; vid så unga år, till! Jag var femti fyllda innan jag någonsin sög London.? Men hon har varit i Frankrike och är riktigt berest, sade miss Phebe. Mr Goodenough skakade på hufvudet en hel minut, innan hon gaf sin åsigt tillkänna. Det är farligt?, sade hon, ?grufligt farligt. Jag vill visst ingenting säga åt doktorn, men om jag vore som han, ville jag ej att min dotter skulle vara sådan en hjertevän till en flicka som blifvit uppfostrad i det land der Robespierre och Bonaparte äro födda? Men Buonaparte var korsikanare?, sade miss Browning, som var långt före gumman Goodenough både i kunskaper och frisinnade åsigter. Och vistelsen i främmande länder medför stora tillfällen till bildning och själsodling. Jag tycker myc