Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

som likt mången annan, hellre nyttjade ett mindre betecknande ord — döden är ett styggt ord att uttala midt i lifvets fullhet — så vore det ju redan förbi, innan j vieste det ringaste, och jag kunde ju ej göra något för honom — kunde jag väl det, Molly ? Nej. Du har visst mycket rätt, men jag tänker nu på squiren: han skulle visst ej taga denna sak så lätt. Jag skrifver alltid en liten biljett till honom, så snart jag har bref från Roger, men jag tror ej att jag bör omnämna att han varit sjuk — eller huru, Molly? Jag vet ickeX, sade Molly. Egentligen borde du väl det, men — jag önskar nästan att jag icke heller hade hört det. Men, Cyntia, skrifver han eljest något som jag kan få höra? i Ah, sådana här bref äro ju alltid så en faldiga och det här är visst värre än vanligt, sade Cyntia och såg igenom brefvet å nytt. Här är ett stycke som du kan lösa — derifrån och till dit; jag har icke lästdet sjelf, ty det såg så tråkigt ut — bara om Aristoteles och Plinius — osh jag vill ha den här hatten färdig innan vi skola följa med mamma på visiter. olly tog brefvet och i detsamma kom hon att tänka på att han hållit det i sin hand, der borta i det fjerran landet, och det var med en smekande lätthet hennes små fingrar vidrörde papperet. Hon läste med stort intresse det stycke Cyntia visat henne; kanske detaljbeskrifningarne och hänvisningarne till åtskilliga böcker kunde öra denva del af brefvet hårdläst och torrt för andra, men icke för henne, tack vare den undervisning ban fordom meddelat henne och det intresse han hos henne väckt för sina sysselsättningar. Och, som han till sist ursäktade sig, hvad hade; han väl att skrifva om i detta vilda land, annat än sin kärlek, sina. forsknivgar och sina resor? I de abyssiniska ödemarkerna fanns intet sällskapslif, inga nöjen, inga nya böcker, inga krioglöpande rykten och iniet sqvaller.