Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 3

— nej, ieke så — om hon varit i Cyntias etälle. Hon tyckte att hon skulle kommit honom till mötes med hjertat öfverfödande af varm kärlek, och varit tacksam för hvarje vänligt och förtrolizt ord af henne. Men RR pttag hans bref med en viss v rdslöshet och läste dem med den besynnerligaste likgiltighet, under det Molly, så att säga, satt vid hennes fötter, väntande på de smulor som föllo af den rika mannens bord. . Hon försökte dervid vara så tålmodig som möjligt, men slutligen måste hon fråga: CHvar är han, Cyntia? Hvad skrifver han?4 Ty nu hade Cyntia lagt bort brefvet och satt fördjupad i tankar, småleende alltemellanåt vid minnet af de uttryck af kärleksfull beundran, som hon nyss läst. tcHvar? Ja, det såg jag icke efter — någonstädes i Abyssinien — jag kan ej läsa namnet, och det gör också detsamma, ty det ger mig ändå ej minsta begrepp om hvar han är. Ar han frisk? fortfor Molly. CJa, nu är han det. Han har haft e.t anfal af feber och frossa, säger han, men det är öfver nu och han hoppas kunna vänja sig vid klimatet. Har han baft feber? Och hvem vårdas de honom under sjukdomen? Och så långt ån hemmet — oh, Cyutia! fr aradr fermbdar att han ej blef särdeles väl vårdad, stackars gosse. Jag kan ej tro att det finnes hospitaler och läkare i Abyseinien; men han hade en hel del kinabark med sig, och det är visst det bästa medlet. I alla fall är han frisk nu. Efter en stunds tystnad frågade Molly ånyo: Af. hvilken dato är brefvet, Cyntia? Det såg jag icke. December — tionde December.4 eDet är nära två månader sedan, anmärkte Molly. Ja, men jag har en gång för alla beslutit att d plåge. mig med onyttig oro. Om. någon olycka skulle inträffa, sade Cyntia,