Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 2

Jag har ej tänkt derpåX, sade Cyntia; nej — jag tror ej det är värdt — det behö!s ju icke. Kanske, i fall vi någonsin bli ifta... I fall! upprepade Molly halfhögt, men Cyntia fortfor, som om hon ej hört det: COch jag ser honom och vet hurudant hans lynne är, så kan jag säga honom det; men nu vore det bara att oroa honom dermed. Ja, det tror jag nog4, svarade Molly uppriktigt. Men eljest borde det vara bra roligt lör dig att kunna säga honom allting — alla bekymmer och svårigheter som kunce möta dig. Åhja, men hvarför skulle jag plåga honom dermed? Det är bättre ati skrifva gladt och muntert till honom — han har nog tråkigt ändå derute bland det svarta folket. Du upprepaie nyss mist uttryck: i fall vi blifva gifta — men, vet du, Moly, jag tror knappt att det någonsin blir något af med vårt giftermål, Jag vet ej hvariör, men jag har en stark aniog om att det går så — derför är det bäst att jag icke berättar honom allt hvad jeg gör och tänker; det vore så harmligt sedan, i fall det ej blef giftermål af. Molly lade bort sin sömnad och satt tyst en stund, blickande framför sig. Slutligen sade hon: Jag tror det skulle krossa hans hjerta, Cyntial Vissticke. Männernas hjertan krossas icke så lätt. Jag är viss på att mr Coxe kom hit, fast besluten att fria till dig — öh, du behöfver alls icke rodna för det! Du såg det lika väl som jag, men du afskräckte honom ju så mycket sova möjligt. Nåväl, hans hjerta krossades ej, utan då jag förbarmade mig öfver honom, lät han genost trösta sig. ÄKan du — vågar du jemföra mr Coxe med Roger Hamley?4 sade Molly nästan ond. Nej, nej, det gör jeg visst icke, svarade Öyntia straxt, De äro så olika som