Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 2

stränghet ville säga, ty hennes far föreföll henne i detta ögonblick nästan härd. Cyntia rodnade först mycket djupt, bleknade sedan hastigt och slog upp sina sköna ögon, fulla af tärar, mot mr Gibson. Han rördes också deraf, men beslöt att ej gifva efter för sin rörelse, utan hålla sig till sitt förstånds omdöme om hennes uppförande. Men, mr Gibson, vill ni icke först höra mitt sätt att berätta denna historia, innan ni dömer mig så strängt? Jag ämnade visst icke — kokettera. Jag ville blott vara behaglig — jag kan ej låta bli det — och denne enfaldige mr Coxe tyckes hafva inbillat sig att jag ämnade uppmuntra hans frieri.? Menar du att du icke märkte att han tyckte om dig?? sade mr Gibson, som icke ogerna ville låta öfvertyga sig af denna bedjande stämma och blick. Jag måste väl säga som detär? — Cyntia rodnade litet och smålog; leendet var knappt märkbart, men det var dock ett leende och mr Gibson förbärdade åter sitt hjerta. ?Jag tyckte ett par gånger att han var litet artigere än som kunde vara nödvändigt, men jag tycker ej om att säga nå. got obehagligt till dem som äro vänliga mot mig, och dessutom trodde jag aldrig att han skulle vara så enfaldig och inbilla sig att han var kär i mig efter ett par veckors bekentskap.? Du tyckes emellertid ganska väl hafva bemärkt hans enfald — jag skulle snarare säga oerfarenhet. Tycker du ej att du borde ihägkommit att just denna enfald kunde komma honom att misstyda ditt uppförande??? Kanske. Jag har alldeles orätt och han nar alldeles rätt, förmodar jag?, sade Cynia siött. ?I Frankrike brukade man säga tt les absents ont toujours tort, men här syeg det verkligen som —. ?Hon fullbordade j meningen, utan npptog försvaret på en nnan punkt, hvilket dock mera försämrade no förbättrade hennes sak. Roger ville .essutom ej att jag skulle anse mig som för