Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 2

mans kärlek; du vet ej huru mycken smärta du derigenom kan förorsaka.? Cyntia kom snart tillbaka och såg mycket brydd ut. Hade hon trott att mr Gibson ännu satt qvar i förmaket, är det troligt att hon ej återvändt dit. Men det var något så oerhördt att finna honöm der midt å förmiddagen, att hon aldrig tänkte derpå. Han såg upp då hon öppnade dörren; det återstod henne således ingenting annat än att hålla god min i elakt spel, och hon återtog sitt arbete, uten att säga ett ord. Är mr Coxe ännu qvar dernere?? frågade mr Gibson. Nej, han har gått. Han bad mig helsa både till er och Molly. Jag tror visst att han reser i afton.? Cyntia försökte säga detta så lugnt som om ingenting förefallit, men hon vågade ej se upp, och hennes röst darrade litet. Mf Gibson fortfor att läsa, men Cyntia kände i luiten att saken ännu ej var slut, och önskade blott att slutet skulle komma snart, ty denna tystnad var nästan outbärdlig: Jag hoppas att detta aldrig måtte inträffa mer, Cyntia!? sade mr Gibson slutligen med en ton af djupt missnöje. Jag skulle ej anse den flicka handla rätt, som, om hon också vore fri, med välbehag emotI tog en ung mans artigheter för att sålunda leda honom till att göra ett anbud som hon aldrig ämnat mottaga. Men hvad skall jeg änka om ett ungt fruntimmer, förlofvad som du i sjelfva verket är med en hederlig nan, och som dock med välvilja att icke äga med välbehag? — så beskref mr Coxe litt uppförande — upptager en annan mans rtigheter? Har du betänkt huru mycken märta du derigenom beredt den stackars, erfarne ynglingen? Jag vill säga att du andlat tanklöst, men detta är den mildaste enämning jag kan gifva ditt uppförande. ag förbehåller mig att något dylikt aldrig pprepas, ty i så fall skall jag nödgas beandla saken med större stränghet. Molly kunde ej tänka sig hvad större