Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 2

men jag bör dock säga er att hennes hjerta icke längre är fritt.? Det är icke möjligt?, sade mr Coxe. Mr Gibson, detta måste vara ett missförstånd. Jag har uttalat mig så tydligt jag vågade, och hon har upptagit det med välvilja, att icke säga välbehag. Jag tror ej att hon har kunnat missförstå min mening. Kanske hon har förändrat åsigter i detta fall? Det är ju möjligt att hon vid närmare betänkande föredrager en annan ?? Med en annan menar ni förmodligen er sjelf. Jag vet visst att sådan obeständighet är möjlig, men jag skulle bli mycket ledsen om miss Kirkpatrick gjorde sig skyldig dertill.? Men hon skulle kunna — det är ju möjligt. Vill ni tillåta mig tala vid henne?? Ja, gerna, min stackars gosse?, sade rmr Gibson vänligt, ty med den lilla anstrykning af förakt, hvarmed han betraktade sin fordne elev, blandade sig icke så litet aktning för yngligens hjertlighet, oegennytta och starka, ehuru öfvergående känslor. Jag skall genast bedja henne komma hit. Tusen tack, sir. Gud välsigna er för denna godhet!? Mr Gibson gick upp i förmaket, der han var temligen säker på att finna Cyntia. Hon satt der också, glad och obetänksam som vanligt, pratande med. Molly, under det hon sydde på en vinterhatt åt modren. Cyntia, vill du vara så god och gå ned I mitt mottagningsrum nu genast? Mr Coxe vill tala vid dig.? Mr Coxe?? sade Cyntia Hvad kan han vilja mig?? Men hon besvarade troligen sjelf sin fråga detsamma, ty hon rodnade och undvek att möta mr Gibsons blick. Då hon gått, tog mr Gibson upp ett nytt rväfte af Edinburgh Magazine, som låg på ordet och satte sig att läsa deri. Fann han väl något der, som föranledde honom att, fier ett kr minuter, säga till sin dotter: Molly, du får aldrig leka med en hederlig