Aftonbladet – 7 juni 1866, sida 2

hvad jag egde, innan jag reste; men i san ning, sir, om ni hade sett huru frånstötande hon bemötte mig så snart jag försökte al drig så litet häntyda på mina afsigter — hön var mera än blyg, verkligen frånstötan de; det var omöjligt att misstaga sig on hennes mening — då deremot miss Kirkpa triek —? mr Coxe nedslog ögonen blygsamt och började med ett halft småleende ånyo trumma på sin hatt. Då deremot miss Kirkpatrick?? uppre pade mr Gibson i en ton så skarp, att mi Coxe, rik man och godsegare som han var. blef lika så rädd som, fordom då han val doktorns elev, och läraren tilltalade honom på detta sätt. Jag ville bara säga, sir, att såvidt som man kan dömma af ett ungt fruntimmers sätt att v ra, vänlighet och synbara nöje ai mina besök — med ett ord jag tror mig kunna våga hoppas att ej vara miss Kirk: patrick alldeles likgiltig — och jag tänkte afvakta — ni har ingenting emot att jag talar vid henne, sir?? sade mr Coxe, återigen skrämd af uttrycket i mt Gibsons ansigte. Jag försäkrar er att jag har ej minsta hopp om: miss Gibsons välvilja?, fortfor han, egentligen derföre att han ej visste hvad han skulle säga. Nej, det tror jag nog. Inbilla er ej att jag är missnöjd öfver det. Men ni har emellertid misstagit er om miss Kirkpatrick. Hon kan ej hafva uppmuntrat er.? Mi Coxe bleknade synbart. Hans känslor voro åtminstone starka om också ej varaktiga. Bag tror, sir, att om ni hade sett henne — jag är icke fåfäng af mig — det är nu svårt att beskrifva hvaruti en dylik uppmuntran består. Men i alla fall hoppas jag ni ej har något emot att jag taler vid henne?? Naturligtvis icke, i fell ni ej på annat sätt kan öfvertygas. Men om ni vill lyda mitt råd, så gör det icke och ni skell spara er obehaget af en korg. Jag är visst ej berättigad till att anförtro er något dylikt,