Aftonbladet – 6 juni 1866, sida 3

DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Efter godkännandet af några expeditionsu skottets förslag till skrifvelser föredrogs Statsutskottets utlåtande n:r 128, i anlednin af K. M:ts proposition i fråga öm inlösande a de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter vid Dylt svafvelbruk. Utskottet tillstyrker i mom. a a sitt utlåtande bifall till K. M:ts proposition p det sätt, att rikets ständer måtte medgifva, at det redan beviljade anslagsbeloppet, 88,587 rd 80 öre, må fortfarande ställas till K. M:ts dispo sition för att användas till ersättning åt Dylt; bruksegare för des. k. frisocknarnes tjenstbar heter, samt derjemte hos K. M:t anhålla, at derest bruksegarne på en sådan uppgörelse ingå Östra allmänningen och Hålahult genast mått ställas under kronans omedelbara disposition. Hr Montoomery-Cederhjelm ansåg det ej vars staten värdigt att uppställa sådana vilkor son de mot slutet af mem. förekommande och yr kade bifall till K. M:ts proposition, som äska det ofvannämnda beloppet, med rätt för bruks. egaren att skatteköpa Östra allmänningen och Hålahults allmänning, hvilka i mer än halft annat sekel varit med Dylta bruk förenade. K. M:ts proposition bifölls utan vidare diskussion, Joch dermed förföll också utskottets hemställan i el mmm I mom, b. Derefter föredrogs sammansatta bevillnings-, lagoch ekonomiutskottets betänkande n:r 5, angående vilkoren för försäljning af bränvin och an dra brända och distillerade spirituösa drycker. I 1 föreslår utskottet bibehbållandet af 15 kannors minimibelopp vid minuthandel med bränvin, — dermed afstyrkande väckta motioner om ökandet af minimibeloppet till 30 kannor. Grefve E. Sparre yrkade att motionärernas föreslagna minimibelopp måtte af ståndet godkännas, emedan denna bestämmelse skulle kraftigt bidraga till undertryckandet af lönnkrögeriet. Frih. v. Schulzenheim fann det ej skäl att lagstifta för I strängt, och.det gjorde man om man bestämde minimum till 30 kannor. Genom detta stadgande skulle lagens föreskrift ej kunna bättre undgå att eluderas, ty man skulle göra som man nu praktiserar på åtskilliga ställen: man salar? till 18å 20 kannor bränvin och låter bränvinshandlaren återköpa de 15 kannor, lagen föreskrifver såsom minimibelopp. Femton kannor vore hvad t.ex. ett hushåll på landet behöfde för sina arbetare under skörden, men det vore orättvist att tvinga I detta samma hushåll att ligga i förskott för Istörre summa än det behöfver. Yrkade derför ) verkställande. Det motionerade lagstadgandet .Jökas, de supandes krets bli större. Yrkade derutskottets förslag och minimibeloppet bestämbifall till utskottets förslag. Hr v. Koch ansåg. att man genom minimibeloppets ökande till 30 kannor vunne åtminstone den fördel, att lagens eluderande blefve dubbelt så svårt, ty bränvinssuparne måste då skaffa sig större kärl för varans afhemtande och större kapital för inköpets fann tal. derför nyttigt. Frih. Cederström trodde, att genom minimibeloppets ökande superiet skulle för att det nu gällande beloppet, 15 kannor, måtte bibehållas. Hrr v. Gegerfelt och Nordenfelt slöto sig till dem som ville minimibeloppets höjande, emedan lönnkrögeriet derigenom måste lida afbräck. Vid framställd proposition afslogs des till 30 kannor. Rörande 8 18, i hvilken utskottet föreslår att utskänkningsafgiften pr kanna måtte höjas från 40 till 50 öre, uppstod en liflig diskussion. Grefve Mörner ansåg det ligga en inkonseqvens deri att nu höja utskänkningsafgiften, då ständerna bibehållit tillverkningsafgiften vid gamla beloppet. Grefve Liljencrantz ville att om utskänkningsafgiften skulle höjas detta också borde ske med minuthandelsafgiften, men den hade utskottet föreslagit skola vara oförändrad. Frih. Cederström yrkade att skatten ej måtte ökas. För afgiftens höjande yttrade sig frih. v. Schulzenheim, som just derför att tillverkningsafgiften icke blifvit höjd fann det skäligt att höja afgiften för utskänkningen, framhållande derjemte de fördelar, som landstingen och hushållningssällskaperna erhölle genom ökade belopp på sina andelar i utskänkningsafgiften. Frih. C. J. Alströmer och frih. H. Hamilton, hvilken sednare ville ha bränvinet fördyradt, på det man måtte kunna ha något hopp om att få se superiet minskadt. Vid framställd proposition öibehölls nu stadgade utskänkningsafgift. I 41, mom. 1, rörande straff för oberättigad handel med och utskänkning af bränvin, föreslår utskottet att, med bibehållande i öfrigt af 1:a momentets nuvarande lydelse, deri omförmälda böter måtte bestämmas till, första gången från och med 30 till och med 60 rår, andra gången från 60 till och med 120 rdr och tredje gången från 120 till och med 240 rdr. Detta förslag vann ej något understöd, utan antogs, på yrkande af grefve F. C. v. Rosen, frih. v. Schulzenheim, herr Nordenfelt och v. Gegerfeldt, hr Olivecronas i hans reservation framställda förslag till straffbestämmelse : Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill iörvärfvat rättighet, eller som, på sätt i 9 3 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, böte 1:sta gången fr. o. m. 30 t. o. m. 60 rdr, 2:dra gången fr. o. m. 60 t. o. m. 200 rdr och 3:dje gången fr. o. m. 200 t. o. m. 400 rdr. en, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med tre månader till och med ett år.? Frih. Leuhusen ensam yttrade sig för bifall till den motion, som hr Granfeldt i ämnet afgifvit. I 45, rörande ansvar för den som utminuterar eller utskänker bränvin å annat ställe än dertill uppgifvet är m. m., gjordes, på förslag af hr Bennich, den ändring, att böter för andra gången upprepad förseelse bestämdes skola kunna ådömas till belopp från 60 till 200 rdr, 1 stället för, 120 rdr såsom utskottet föreslagit. Öfriga SS godkändes i enlighet med utskottets förslag. Lagutskottets memorial n:o 59, i anledning af återremiss af lagutskottets betänkande n:o 57, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning angående panträtt i lös egendom, föredrogs paj ragrafvis och godkändes i alla S. ; t Lanrdtmarskalken lemnade nu sin plats,, hvilken intogs af grefve A. Oxenstjerna, Grefve Mörner fick ordet och föreslog, att tilll. minne af grefve Lacerbjelke, som på ett så väri digt och förtjenstfullt sätt ledt ståndets öfverläggningar vid den sista ståndsriksdagen, måtte slås i en guldmedalj om 26 dukaters vigt; att af mel daljen skulle ett exemplar öfverlemnas till konungen och ett till greive Lagerbjelke; att kost! naderna härför skulle bestridas af riddarhuskasan samt att riddarhus-direktionen skulle gå i författning om medaljens Präglande. Detta förslag bifölls med acklamation. Ståndet åtskildes straxt före kl. 1. Presteståndet.. Statsutskottets utlåtande n:r 128, rörande inlösen af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk, föredrogs och gaf anI! ledning till en temligen vidlyftig diskussion. Biskop Annerstedt talade för afslag å utskottets hemställan, samt antagande af K. M:ts i ämnet . aflätna proposition, Samma åsigt delades jemväl af pro ten Ljunggren och kyrkoherden Otter siröm. Deremot yrkade domprosten Sonden och doktor Rundgren, den sednare dock med den skillnad, att vilkoret att egarens till bruket vedafverkning skall få användas blott för svafvel tillverkningen?. måtte borttagas — Biskan Sxd.