Aftonbladet – 6 juni 1866, sida 3

UTRIKES, FRANKRIKE. Lagstiftande kären antog med 112 röster I mot 25 den lag som gör fransmän ansvariga inför franska domstolar för brott och förseelser begångna i utlandet. Oppositionens män visade, att rättigheteu att bestraffa tillkommer blott domstolarne inom det territorium, der brottet bhfvit begånget. Erån Paris skrifves den 30 Maj: Man försäkrar, att ministerrådet i dessa dagar sysselsatt sig med en plan, som har alseende på skalden Lamartines förmögenheltsvilkor, Det skall vara fråga om att på så sätt hjelpa honom, att man betalade hans skulder och gaf honom ett årligt underhåll af 40.000 francs; Lamartine skulle derför afträda sin fasta egendom, siva inkomster och lösegendom af alla slag till staten. Personliga och i sjelfva verket ganska naturliga betänkligheter hos skalden sjelf skola ensamt stå i vägen för utförandet af denna pian, till hvilken kejsaren fattat första tanken och som sannolikt skall vinna enhälligt bifall af allmänna opinionen. Det har efter stora bemödanden lyckats Frankrike att af den egyptiska regeringen erhålla ett medgilvande, som sannolikt ej kommer att ses med blida ögon på andra sidan kanalen. Hittills hude Frankrike ett stationsfartyg på Alexandrias redd, för värvarande är det fregatten Andromaque. Ismael Pascha har nu åt den franska marinen upplåtit ett större territorium, på hvilket den skall upprätta megasiner och koldepdter på samma sätt som Ryssland i Spezzias hamn. Dessa etablissementer bära den franska flaggan. PREUSSEN. Tidningarne meddela nu preussiska kabinettets svar på inbjudningen till Pariserkonferensen. Det lyder sålunda: Till legationerna i Paris, London och S:t Petersburg. Berlin den 29 Maj 1866. Hr Grefve! Frankrikes, Epvglands och Rysslands hrr representanter gjorde mig i gär ett besök för att delgifva mig de likalydande depescher, genom hvilka deras respektive hof inbjuda konungens regering att deltaga i de öfverläggningar, som, enligt deras afsigt, skulle inom kort ega rum i Paris i ändamål att utreda de tvistefrågor som i detta ögonblick hota Europas fred. Jag har eskyndat att ramlägga denna skrifvelse, hvaraf eders excellens finner en afskrift här bifogad, under konungens, vär böge suveräns, ögon, och H. M:t, som i a!lo förenar gig i de känglor som ledt de tre hofven till denna ätsärd, har behagat ålägga mig att tillkännagifva att han gerna antuger det förslag, som blifvit till honom framstäldt, samt att hans befullmäktigade ombud skola i Paris förena sig med de andra makternas ombud. Konunpgene regering tror sig göra en an. märkning vid denna skiifvelse, föranledd af inbjudningens redaktion. Den kan icke medgifva att det skulle vara frågan om Eibehertigdömena som hotar Europas fred; konungens regeriog har åtminstone aldrig l. haft för afsigt att afgöra denna fråga medl: väpnad hand. Den betraktar deremot Öster: rikes och de öfriga tyska regeringarnes ho! ande hållning och militära förberedelser såsom den verkliga utgångspunkten för lessa förvecklingar, hvilka sedermera antait allt mer och mer oroande proportioner. Men då den emellertid önskar att såvidt vä densamma beror bidraga till att undanrödja alla anledningar till den oro som tryc ser Europa, samtycker den gerna att låta såväl denna fråga som de bäda andra i de re hofvens skrifvelse omnämnda frågor bli öremål för gemensamma öfverläggningar. Conungens regering delar föröfrigt helt och vället de tre regeringarnes tanke, attkonfeensens sammanträde bör påskyndas så mycset som möjligt, öfvertygad som den är tt hvarje dröjsmål icke kan annat än minka utsigterna till framgång. Jag uppmanar er, hr grefve, atf uppläsa lenna depesch för hr... och begagnar äc. ec. Undert. Bismarck. ms sm VA —-— Mn Re kr jr fö ft NO Preussens mobilisering skall nu vara fullndsd; preussiska armen räknar 695,026 nan, utom officerare, och denna styrka kan nam 4 veckor ökas med ytterligare 100 å 20,000 man. -— Sjette österrikiska armååren under fältmarskalk Ramming skall afva fått marschordres norrut. f An mor