antenn han föreställt sig. Denna miss Kirkpatrick var mycket vackrare och vänligare, tyckte han. Ty Cyntia kunde ej Jåta bli att visa sig så integande som möjligt; pålog sin min af största intresse för allt hvad som sades till henne, sin min af outtalad beundran, sin min af intagande ödmjukhet, kort sagdt, alla de medel hon omedvetet egde och an-vände för att smickra männens fåfänga. Under det Molly således med sin köld stötte honom bort, kände han sig mer och mer dragen till Cyntia, genom hennes milda, intsgarde väsen, och hans trohet böll icke ut detta prof. Han var tacksam mot sig sjelf, som ej gått längre i sin artighet mot Molly, och han var tacksam för det mr Gibson förhindrat hans brådstörtade förklaring för två år sedan. Ty Cyntis, och ingen annan än Cyntia, kunde nv göra honom lycklig. Då ungefär fjorton dagar förflutit, under hvilken tid bans känslor fullständigt ombytt föremål, ansäg han det lämpligt att tala vid mr Gibson. Han gjorde dei med stor belåtenhet öfver sitt oklanderliga uppförande, men med icke så litet blygsel öfver att behöfva erkänna sin ombytlighet. Nu hade mr Gibson råkat att vara mycket litet hemma under de veckor mr Coxe uppebållit sig i Holliogford, så att han endast sällan sett sin fordne elev och ej heller mycket tänkt på honom, synnerligast sedan van af Mollys uppförande dragit den slutats att mr Coxe ej hade mycket att hopvas af hennes vänskep. Men mr Gibson ar fullkomliet okunnig om den unge nannens förtjusning för Cyntia. 1 sålant fall skulle han hafva brutit blomnan i dess kvopp, ty han hade på intet ätt tillåtit en ung flicka, om ock blott till älften förlofvad, att ens åhöra en annans ergons frieri, om ett par ord, i tid uttalae, kunde förekomma det. (Foris.)