TRETTIONDESJUNDE KAPITLET. En fisk som genast biter på kroken. Molly skulle snart också få på sin del hedern och äran af en beundrare, som infann sig i full akt och mening att erbjuda henne sin hand. Det var mr Coxe, som efter två års frånvaro återkom till Ho!lingförd, för ått, som han vid afskedet hade sagt mr Gibson, så snart han tillträdt ein onkels förmögenhet, erbjuda Molly att dela den. an var nu en rik, ehuru tyvärr ännu alltid en rödhårig ung man. Han kom och tog in på värdshuset the George, medförande sina ridhästar och sin stallbetjening. Han trodde nemhligen att dessa yttre tecken på hans rikedom skulle betydligt bidraga till framgången af hans företag, ty han var så anspråkslös att han ansåg sig behöfva så många hjelpmedel som möjligt för att befordra det tilltänkta frieriet. Han ansåg sig som ett mönster af trofasihet mot sitt bjertas utvalda, hvilket han också var om man ej tager i betraktande den obetydliga -omständigheten ait han genom sin onkels sjuklighet blifvit hindrad från allt umgänge och nästan ej varit i unga damers sällskap under dessa två år. Mr Gibson sjelf kände sig rörd deraf och beslöt att lemna honom fältet fritt, inom sig hysande den förhoppning att Molly skulle vara alltför klok för att fästa sig vid en yngling, hvars själsgåfvor ej till läte honom ett näggnsin lära sig skilnaden