ieke. Dessutom läste jag kans bref till squiren, hvari han beskref sin resa.? Men Cyntia hade verkligen, till Mollys stora förvåning, erbjudit henne att läsa Rogers bref, af hvilken tillåtelse Molly dock för hans skull ej ville begagna sig. Hon föreställde sig att han i detta bref utgjutit sitt hjertas hela värma, och fann det orätt att sålunda lyssna till ett förtroligt samtal, om man så får uttrycka gig. ?Var Osborne hemma?? fortfor mr Gibson: Squiren sade att han väntade honom, men den unga herrn är så opålitlig.? Nej, han var ännu borta?, svarade Molly och radnade starkt, ty hon påminte sig hastigt att Osborne troligen var hos sin hustru — denna bemlighetsfulla hustru, hvars tillvaro var henne bekant, men om hvilken hennes far visste alls ingenting. Mr Gibson såg med förskräckelse denna djupa rodnad. Hvad betydde den? Det var ledsamt nog att en af squirens dyrbara söner gjort sitt val under sin rang och värdighet, men vida värre vore det om 0Osborne vändt sina tankar på Molly. Han måste tala vid Lenne, för att befria sig från denna oro. ?Moily? sade han, ?jag blef mycket öfverraskad af Cyntias förlofning. Om något mera af semma slag är i farvattnet, så sög mig det s:raxt, ärligt och öppet. Jag vet att det är en kinkig fråga för dig att besvara, men jag skulle ej gjort den om jag ej haft mina goda skäl dertill.? Han tog hennes hand och såg på henne. Hon såg .pp på honom med en klar, ärlig blick i de vackra ögonen, söm småningom fylldes af tårar. Hon visste ej hvarföre tårarne kommo; kanske det var för det hon icke var så stark som förr. Om du tror att Osborne tänker få mig, öm Röger på Cyntia, så är det alldeles ett