het, hvilken ytterligt förundrade den sednare, En stund efter det samtal vi nyss beskrifvit följde han sin hustrus exempel och begaf sig upp i förmaket, der han med djupaste alivar lyckönskade den förundrade Cyntia. Har mamma redan berättat det?X sade hon med en harmsen blick på modren. Det kan knappt kallas en förlofning, som det nu är uppgjordt, och vi lofvade alla att ej tala derom — mamma också.4 Men min sötaste Cyntia, du kunde väl ej vänta, du kunde väl ej ens önska att jag skulle förtiga detta för min man?4 ursäktade sig mrs Gibson. Nej, kanhända icke. I alla fall, sir4, fortfor Cyntia, vändande sig till doktorn, med intagande uppriktighet, i alla fall glä der det mig att ni vet det. Ni har alltid varit som den bäste vän för mig, och jag skulle visst sjelf sagt er detta, men jag, ville ej att det skulle omtalas och ber er också anse det som ett förtroende. I sjelfva verket äro vi ej heiler förlofvade; han (hon -rodnade litet vid detta ord, som antydde att i hennes tankar fanns blott en Shant, för ögonblicket) Sville-ej tillata mig binda mig geiom något löfte, så länge han var borta. Mr Gibson såg på henne, utan att det ringaste känna sig rörd af hennes behagliga väsende, som i denna stund alltför mycket päminta om hennes mor. Han tog hennes and och sade allvarsamt: Jog hoppas att du är honom värdig, vutia, ty der bar du i sansiog vunnit en stor skatt, Jag har kännt Roget både som gosse och yngling och ett varmare, trognare hjerta än hans, fiuns icke.4 Molly kunde haft lust att falla sin far