föräldrarne. Se blott på Osborne — vi lefva tillsammans — det vill säga vi äta vid samma bord och sofva under samma tak — och dock! Ja, ja! lifvet är sådant som Gud beredt det för oss! Ni säger att de ej äro förlofvade ännu! Men hvad tänker jag på? Önskar att min gosse skall blifva bedragen på den enda dåraktiga glädje han begär — sust då han hjelpt mig si mycket hån kunnat. År det icke däraktigt detta? Jag frågar er, Gibson, ty ni känner ju flickan. Hon har väl icke mycket penningar, kan jag tro? Omkring trettio pund om året, så länge! hennes mor lefver.? Hm! Det är godt att han icke är Osborne. De få vänta. Afhvad slägt är hon? Ingen som är köpman, anteger jag; efter hon ej har pengar?? Jag tror att henne: far var sonson af en viss sir Gevald Kirkpatrick. Hennes mor säger att det är ett gammalt adelsnamn. Jag förstår mig ej på sådant der.? Det är ändå något. Jag deremot förstår mig något litet på sådant der, som det roar er att säga. Jag tycker om rent blod.? ?Men, sade mr Gibson litet elakt, ?jag fruktar att i Cyntias ådror det adeliga blodet är så temligen uppspädt; för öfrigt vet jog ingenting om hennes slägt, utom att hennes far var landtprest.? Ett embete är ändå alltid litet bättre än ett yrke. Huru gammal är hon ? Aderton eller nitton år.? Vacker? Ja, jag tycker det; de flesta anse henne för vacker, men det är ju en smaksak. Kom och se henne sjelf, squire. Nikan ju komma och äta frukost med oss hvilken dag ni vill Jag är kanske icke hemma, men både flickan och hennes mor skola vara det, och