Men hvarföre?t frågade mr Gibson. Jag kan väl förstå att du ej önskar att en förlofning under sådana omständigheter skall offentliggöras. Men att de närmaste slägtingarne å båda sidor skulle underrättas — det kan väl icke vara dig emot?4 4Jo, sade Cyntia, om det berott på mig, skulle ingen fått vetadet. 4Jag är nästan viss på att Roger sjelf underrättar sin far derom. Nej, det gör han icke. Han lofvade mig det och jag tror ej att han kan bryta ettlöfteX, sade Cyntia med en blick på modren, som då hon visste sig vara i onåd både hos mannen och dottren, visligen iakttog tystnad. CJaså; det vore i alla fall bäst att han fick tid dertill om han så ville; jag skall ej fara öfver till Hamley förrän mot slutet af veckan; han torde innandess hafva skrifvit och berättat alltsammans. Cyntie teg en liten stund. Slutligen sade hon med en viss näbbig ton: En mans löfte skulle således gälla mer än en qvinnas bön, är det så? Jag ser intet skäl för motsatsen.4 avill ni ej tro mig, tro att jag har vigtiga skäl för min önskan, om jag säger er att ryktet om min förlofning, ifall det blefve utspridt, skulle förorsaka mig många ledsamheter?4 sade Cyntia bedjande och med en sådan blick i sina vackra ögon, att mr Gibson ej skulle kunnat motstått den, om kan ej förut varit så ytterligt missnöjd med hennes mors uppförande. Nu svarade hon blott temligen kallt: cOm jag underrättar Rogers far om din förlofning, är det ej att utsprida något rykte derom. Jag tycker icke om denna öfverdrifna homlighetsfullhet, Cyntia. Det ser ut som om något mera än bvad du uppgifvit dolde sig derunder.