om balsen och tacka honom för dessa ord. Men Cyntia såg litet förnärmad ut innan hon smålog emot honom och sade: Ni är inte mycket artig, mr Gibson! Men han anser mig förmodligen icke ovär. dig, och om ni har så hög tanka om ho: nom, borde ni väl också lita på hans omdöme, eller hur?4 Men om Cyntia hoppades framkalla en artighet så missräknade hon sig, ty mr Gibson svarade ej, släppte hennes hand och satte sig med förströdd. min framför kaminen. Molly såg att. Cyntia fick tårar i ögonen och följ e efter henne till fönstret, der hon sökte efter några sysaker. Kära, älskade Cyntia, sade hon sakta och tryckte hennes hand under det hon låtsade bj elpa till med sökandet. sAck, Sölly, jag som håller så mycket af din far! Hvarför bryr han sig alls icke om mig i afton? Jag begriper det ej, säde Molly; Chan måtte visst vara mycket trött. Det hviskande samtalet afbröts sf mr Gibson, som pu tilltalade Cyntia. Jag hoppasX, sade han, att du ej anser det som ett förrådande af det förtroende jeg erhållit, Cyntia, men jeg kan ej undgå att underrätta squiren om hvad som i dag förefallit mellan dig och hans son. Jag har gifvit honom ett löfte som jag ej kan svika. Han var rädd — det är så godt att säga det rent ut — han var rädd för något dylikt. Jag lofvade honom för blott nägra dagar sedan, att straxt låta honom Oralja såg ra missnöjd ut. Det ver det enda vilkor jag gjorde — vår förbindelse skulle förtigas4, sade hon.