Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 6

verlden. Jag skall alltid vara stolt öfvei att han varit som en broder för mig, och jag älskar honom som en broder, och jag älskar dig dubbelt mera, emedan han he drat, dig med sin aktning och kärlek.? Åh, det var icke mycket artigt!? sade Cyntia skratiande, men icke missnöjd öfver att höra sin älskares beröm, och genast fär. dig att nedsätta honom litet, för att få höra honom ännu mera berömmas. Ja, han är hygglig nog och mycket för lärd och klok för mig, enfaldiga varelse?, fortfor hon, ?men till och med du måste medge att han är bra ful och saknar hållning — och jag tycker om vackra saker och vackert folk.? Cynta, jag vill ej tala med dig om honom. Jag vet nog att du ej menar hvad du säger, utan att du yttrar dig så blott för att motsäga mig. Men icke ens på skämt får du säga något förklenligt om honom — det tillåter jag ej.? Nå, ja, så låt oss tala om något annat då. Jag blef så öfverraskad när han bör jade tala så — der — så —? och Cyntia såg högst intagande ut, rodnande och leende vid minnet af hans ord och blickar. Men på en gång slog hon bort alla tankar på det förflutna, såg sig omkring och varseblef hallonen på det gröna bladet -— det stura, breda bladet, nyss så friskt — nu så vissnadt och dödt. Molly såg det också och kände et: förunderligt deltagande för det stackars liflösa bladet. Åh, så mycket svarthallon! Dem har du plockat åt mig, det vet jag!? utropade Cyntia, satte sig ned och begynte med största försigtighet stoppa bären i munnen, så att de ej vidrörde läpparne. Midt under denna sysselsättning utbrast hon: Huru gerna skulle jag icke velat följa med honom till Paris! Det hade väl icke varit passande, kan jag tro, men ackl så roligt det skulle varit. Jag kommer ihåg när jag var i Boulogne? (åter en portion hallon) ?så brukade jag alltid afundas de engelska familjer som reste till Paris. I Boulogne stannade aldrig någon af dem,