Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 6

hvem har sagt dig att Osborne Hamleys lif är mera i fara än ditt — eller mitt Lif? Ah, tala icke på det der sättet; det riktigt törskräcker mig. Mitt lif är visst icke i fara, och ej heller ditt, älskade vän, hoppas jag. Med en åtbörd af otålighet sköt han undan ett vinglas eå att det föll i golfvet. För ögonblicket var hans hustru ganska tacksam för. det afbrott i samtalet som deraf orsakades, och hon sysselsatte sig ifrigt att plocka upp glasbitarne — sådana äro så farliga, sade hon. Men hon blef skrämd af den befallande ton, som hon aldrig förr hört, hvari hennes make nu tilltalade henne: Låt glaset ligga. Jag frågar dig, Hyacintha, hvem har sagt dig något om ÖOsgborne Hamleys helsa? Jag försäkrar att jag visst icke önskar honom något ondt och jag tror att hans helsa är mycket god, som du säger4, hviskade hon slutligen. tHvem har sagt dig — började han åter, strängare än någonsin. 4Ja, om du nu vill veta det och efter du bråkar så om en dylik smäsakX, sade hon drifven till det yttersta, så var det du sjelf — du, eller doktor Nicholls — jag förfäkrar att jag icke kommer ihåg hvilkenlera. Jag har aldrig talt med dig om den sacen och jag är viss på att aldrig Nichollg jort det heller. Det är så godt du strax äger mig rent ut huru saken förhåller sig, y jag är fast besluten att ej låta dig lemna letta rum förrän du sagt mig sanningen. tJag önskar att jag aldrig gift mig om gen, sade hon g.åtande och seende sig mkiing som för a t upptäcka ett smyghål, er hon kunde gömma sig. En blick på dörren till skafferiet tycktes ifva henne mod och bon vände sig om och 2g på honom då bon fortfor: . Du skulle icke tala så högt om dina emligheter då, ifall du är så rädd om em, Jag måste gå in i skafferiet efter