Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 6

Jo, men bry dig ej om det; det är ick min nyhet.t eMen säg mig — har han verkligen en trädt sin långresa? Jag borde hafva tala vid honom först.4 Ja, ja, ban helsade så mycket till dig och var så ledsen att ej tröffa dig och all sådant der. Men låt mig nu få berätta rir nyhet; han träffade Cyntia ensam hemma friade till henne och fick ja. Cyntia? Har Roger friat till hezne och fått ja? upprepade doktorn långsamt, Ja visst. Hvarför icke? Du talar som om det vore något ytterst öfverreskande. Gör jag? Ja, jog är också öfverraskad. Han är en förträfflig ung man och jag lyckönskar verkligen Cyntia; men är du också nöjd dermed? Det blir en lång förlofning. Kanske, sade hon med en betydelsefull blick. I alla fall skall han vara bortai två år, fortfor doktorn. Mycket kan hända på två år4, svarade hans hustru. Ja, han skall under den tiden vara utsatt för många faror och ha att kämpa med stora svårigheter; men han skall komma tillbaka med större utsigter för framtiden, och skall lättare kunna blifva i tillfälle att föreörja sin hustru än nu. Jag vet just icke det4, svarade hon med samma mena.:de blick och småleende. En liten fågel -jöng för mig att Osbornes lif kanske hänger på en tråd, och då — hvad blir Rozer då? Fideikommissarie. tHvem har sagt dig något sådant om Osborne?4 utbrast doktorn så häftigt att han nästan skrämde henne med skärpan i sin öst och blick. Det såg bokstafligen ut it som om lågor brunnit i hans mörka, ljupa ögon. Hvem har sagt dig det, fråvar jag ?X Hon gjorde ett svagt försök att återtaga in lekande, skämtande ton: Hvad? Kan du förneka det? Är deticke annt, kanske? SJag frågar dig än en gång, Hyacintha,