Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 2

sängsoch pollssaxer. — Dlandade anucn. — Följetong. — Annonser. .Stookholms stadsfullmäktige, rade i går aft.n sammanträde, som började dd. 5 e. m. samt slutade kl. 34 till 10. Derrid förekommo följande ärenden: Med anledning af gällande mäklareoch skeppsklarerareordning hade stadsfullmäktiges yttrande nfordrats rörande en af handlauden i Bremen H. G. Gerdes gjord ansökning att varda antagen ill svensk och norsk konsul istaden. Fullmäkige förklarade sig ej hafva något att erinra mot bemälde handlandes antagande till ifrågavarande xonsulsbefattning. En af Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord hemställan om förbättrade anordningar inom hufvudstaden för försäljning af lefvande slagtoch mjölkboskap förklarades, i enlighet med hvad beredningsutskottet i afgifvet utlåtande hemställt, icke föranleda till någon åtgärd från fullmäktiges sida. Deremot biföllo stadsfullmäktige att till lokal för de tillimnade ptställningarne af boskapsoch ladugårdsprodukter i hufvudstaden måtte upplåtas Adolf Fredriks torg. Frågan om bränvinsförsäljningens och utskänkningens ordnande föranledde en långvarig debatt; hvarunder en mängd upplysningar meddelades som ådagalägga det oefterrättlighetstillstånd, hvari denna vigtiga angelägenhet länge befunnit sig här i hufvudstaden Såsom bekant, har handelskollegium under de sednare åren meddelat tillståndsbevis åt personer att vara s. k. föreståndare eller Pbiträden åt innehafvare af utskänkningsrättigheter, och detta har af nämnde innehafvare tolkats derhän, som skulle de egt rättighet att åt andra personer, i egenskap af arrendatorer, öfverlåta utskänkningen. På sådant sätt innehafves nu ett stort antal rättigheter af utskänkare utaf spirituösa drycker. Denna praxis har under vederbörande myndigheters ögon fått utbilda sig under lång tid, men nu har öfverståthållareembetet under den 26 Maj aflåtit en skrifvelse till kollegium, hvari förbud utfärdas mot allt vidare utdelande af dylika tillståndsbevis, och handelskollegii åtgöranden förklaras lagstridiga. Nämnde öfverståthållareembetets åtsärd, sedan saken opåtaldt fått passera i många år har väckt mycken oro hos alla dem, som i full tro på sin goda rätt utöfvat utskänkning, men nu på en gång ställas snart sagdt utom lagen och kunna åtalas af allmänna åklagaren när som helst. Den här nedan i korthet meddelade redogörelsen för diskussionen belyser närmare . förhållandet. Såsom vi i gårdagens tidning omnämnde, hade stadsfullmäktige utsett några komiterade för utredande af alla de frågor, som röra denna angelägenhet, och nämnde komiterade hafva nu afgifvit en del af sitt utlåtande samt föreslagit åtgärders vidtagande för regleringen af bränvinsutskänkningen och försäljningen. Hr Hierta, som först erhöll ordet, riktade några anmärkningar, dels mot det nu bestämda stadgandet, att lokalerna skulle hafva en viss golfyta, troende att man härvid gått väl långt i de preventiva försigtighetsmåtten och ansåg den föreskriften, att lokalen skulle vara snygg, ljus och ändamålsenlig m. m. vara tillfyllest, likasom att hela det moment i atlåtandet, som handlade om de s. k. ?groparne? kunde utgå, då de öfriga, nu meddelade föreskrifterna lemnade full garanti för lokalernas tjenliga beskaffenhet. Hr Billbergh förordade sådana åtgärders vidtagande att bränvinsbolag kunde komma till st:nd med snaraste samt väckte åtskilliga förslag, åsyftande att realisera nämnda plan. Hr Hazelius uttalade den önskan, att de ututsedda komiterade måtte så fort som möjligt inkomma med fullständigt utlåtande och utredning i denna grannlaga fråga, hvilket syntes sä mycket nödigare, som öfverståthållareembetet genom sin förbemälda kungörelse fästat uppmärksamheten på, hurusom handelskollegium genom meddelande af förbemälda tillståndsbevis lagt hinder i vägen för uppfyllandet af de i den kongl. forordningen af den 18 Dec. 1863 gifna tydliga föreskrifter. I denna kungörelse förekomma upplysningar, sm ej med tystnad kunde förbigås o. s. v. Hr Hazelius förordade för öfrigt, i likhet med föregående talare, nödvändigheten af bolags bildande med törsta möjliga, och då han i detta afseende ansåg Göteborgs samhälle hafva gifvit ett efterföljansvärdt exempel, hade han förskaffat si de stadgar, ordningsEan m. m;, som gällde för det derstädes bildade bolag, hvilka handlingar han nu önskade öfverlemna till komiterade. Hr Kinmanson bemötte af föregående talare gjorda anmärkningar mot de af komiterade nu föreslagna stadganden samt framhöll de skäl, på grund af hvilka komiterade gjort nämnda framställningar. Hr Grönstedt ansåg det vara obilligt att beröfva utskänkningsinnehafvarne rättigheten att använda biträden i sin rörelse. Ordföranden, öfverståthållaren Bildt, afgaf med anledning häraf den förklaring, att öfverståthållareembetets kungörelse alldeles icke afsåg biträden i den mening hr Grönstedt syntes taga let. Med de biträden?, om hvilka i kunzörelsen talades, menades arrendatorer, på hv:lka le som haft utskänkningsrättighet trott sig kunna öfverlåta denna mot kontant ersättning. än vilseledande uppfattning hade härom gjort sig gällande hos en mängd personer, och det vore — öfverståthållareembetets pligt att rätta nämnda mot lag stridande misstag. Detta vore inledningen till kungörelsens utfärdande. j Hr Dufva fann i den nu förda diskussionen n ökad anledning att uttrycka den önskan, att comiterade så fort som möjligt måtte inkomma ned fullständigt utlätande. Afdeni Stockholms Dagblad införda kungörelsen, liksom af den in: sress, hvarmed denna beledsagats, inhemtades ätt märkvärdiga saker. Ehuru författningen tydigen förbjöd öfverlåtelse af de personella utskänkningsrättigheterna, hade handelskollegium neddelat tillåtelse för personer att såsom företåndare? omhänderhafva andras så beskaffade örelse, och då detta år 1864 blef kollegium förpjudet, hade kollegium meddelat tillståndsbevis it biträden vid annans rörelse, hvarigenom de, om förvärfvat sig dylika resolutioner, trott sig ara behöriga att för egen del drifva utskänkingar. Hr Dufva hoppades och önskade att pråket ej måtte hafva flera ord som kunde anändas för att eludera en bestämd lag. Vidare mnämnde hr Dufva hurusom en person, bosatt England, fortfor att härstädes genom annan erson utöfva utskänkningsrätt. betraktande äraf och af många andra omständigheter vore det erföre högst önskvärdt, att komiterade så skyndamt som möjligt lemnade en fullständig utreding af huru dessa saker hittills varit behandide, på det att en gräns måtte sättas för de nissbruk som begåtts, och det missförstånd, till vilkec dessa gifvit anledning. Föröfrigt yttrade g hr Dufva om de a: komiterade föreslagna åtärderna samt önskade en förändring i ett af beinkandets momenter. Sedan diskussionen, hvarunder flera särskilda ckanden framställdes, förklarats slutad, biföllo adsfullmäktige, efter flere voteringar, i hufvudken de föreskrifter betänkandet innehöll och