Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 2

ir att efter verkställd besigtning fartyget ej antts kunna inrymma flera än 412 passagerare, tt högsta antal som sålunda kommer att afgå irifrån. En direkt resa till Newyork med ett , jemfördt med det förut beräknade, ringa anI passagerare har dock ansetts skola komma att edföra alltför stora kostnader, hvadan fartyget, m sagdt, endast kommer, enligt beräkning, om ndag att öfverföra sin emigrantladdning till ngland, derifrån densamma med andra fartyg r fortsätta resan till Amerika. — Filosofie doktors promotionen i Upsala. id högtidligheten i domkyrkan afsjöngs jande af en af de promoverade, dr C. D. f Wirsn, författade kantat: Choral. Herre! till vär unga skara Blicka ned med nåd och frid! Oss beskydda, oss försvara Under hvarje lifvets strid! Hur den går, vår lefnads stig, Låt oss aldrig glömma Dig! Du oss styrkt i mödans timma, Du oss stödt med mäktig hand, Du har skingrat tviflens dimma, Som fördolt din himmels rand. Oss till ljusets kämpar vig! Låt oss aldrig glömma Dig! Recitativ. Ej utan strider vinns din segerfröjd, Du, som vill stå bland ljusets helga skara. Så lyft din blick mot himlens höjd, Och svär det evigt sanna att försvara! Korsriddarn lik, åt Guds baner, Åt himlens sak i dag din lefnad egna! Se, målet vinkar! Mot ditt öga ler Det helga land du lofvat har att hägna; Med Herrans segerkraft du går Att helgas ljuset i din ålders vår; Så gick i fordomtid till fjerran länder Med Kristi kors i vigda händer En riddarskara fram med makt på ärans stig För Herrans ord att manligt offra sig. Qvartett. Så äfven ou i ödmjukhet och böner, Vigas till striden Nordens söner, Till strid för allt hvad heligt är. Derför samlas de i templets sköte, Derför vilja de till stridens möte Stridens helga tecken motta här. Chör. Till strid för det Evigas seger, För tankens och frihetens rätt! För allt hvad gudomligt du eger Till striden, du ynglingaätt! Chör under bekransningen. Kransen er vinkar, ren målet är vunnet, Närmaste målet, som fröjdat ert sinne, Lifvat ert mod i arbetets vakor, Eggat er ande till fasta beslut. Men om för sanningens heliga rike Redligt I brunnit, manligt I kämpat, Finnen I ock i växande trånad Fjermas alltmer ert anade mål. Kretsen alltmer sig vidgar för blicken, Kretsen af nya, skönare strider, Mödor i ljusets saliga tjenst! O, huru ljuft att lefva och verka! O, huru litet ännn I verkat! Upp då att offra åt himlen ert lif! Men lagern, som sänkes nu på er hjessa, Vissne, om trolöst I bryten er ed! Väl är det ljuft, att med brinnande ande Trängta till vetandets lockande skatter, Bryta dess guld ur mäktiga schakter; Väl är det ljuft, — men det är dock ej allt! Ser du ej hvita liljornas kalkar, Oskuldens liljor? Trampa dem aldrig; Hör du ej rösten ur barndomens dalar? Slut ej ditt öra för engelens röst! Hör, hur han talar, mildt och allvarligt, Talar om tro, som vågar och lider, Talar om kärlek, ödmjuk och stark! Tanken må storma himmelens boning, Viljan må kämpa, ensam och sluten: Har du ej kärlek, — det båtar dig ej. Så älska och hoppas, forska och handla! O, berga ur barndomens ängder dess frid! Festen är inne: som fordom i Hellas, Dehern skådar ungdomliga lockar Prydas af lagerns grönskande kransar, Segrarnes tecken och mödornas pris. Men i det kristna, det åldriga templet Ljuder det starkt: ned, ned för den Högste! Gudi allena äran och lofvet ! I ären svage! Herren är stark. Visheten bor ej hel uppå jorden, Sanningen skönjes halft utaf menskan, Brutet allena se vi dess sken. Men uti trons och kärlekens gerning, Forskningens djup och konstens gestalter Se vi din stråle, du eviga ljus! Så lef för det goda, bilda det sköna, För sanningen kämpa — och segren blir din!