) Öfriga mot mig då och då riktade, ten ligen oblyga insinuationer glömmer jag gern i det goda medvetandet att icke ha gjor mig förtjent deraf. Stockholm den 30 M3j 1866. Louise Michaöli. Det är skada, att den utmärkta konstnä rinnan icke sjelf läst den uppsats i vårt blad som här åsyftas, uvan förmodligen fått des innehåll för sig refereradt af andra tjenst villiga personer. Hade hon sjelf läst den samma, skulle hon utan tvifvel funvit, at bon lika litet der, som någonsin förut i vår blad, varit föremål för något bittert an fall?, utan i stället för de varmaste Joford och att nämnda uppsats endast gick ut på att försvara Aftonbladets musikreferent mo en anonym insändares angrepp, hvilken ut göt sin galla deröfver, att icke alla sven ska språkets resurser blifvit uttömda vid lof ordandet. Det är ett fullständigt misstag, när fri Michaäli säger, att obehagliga strider pågåt uti flera artiklar i Aftonbladet rörande ope ran Afrikanskan. I Aftonbladet har dennz strid knappt blifvit omnämnd. Det är er annan stockholmstidning, som sysselsatt sig med detta ämne. Slutligen erinra vi derom, att den ends Pengagementsstrid?, uti hvilken fru Michaöl blifvit inblandad i vårt blad, är den som fördes för några år sedan, då kongl. teaterdirektionen icke ville engagera fru Michaölj och derföre blef föremål tör klander i Aftonbladet, hvilket klander upptogs mycket illa af åtskilliga vedrbörande, bland hvilkas antal vi hittills dock icke haft anledning att räkna fru Michaöli. Icke heller kunna vi finna ringaste anledning, hvarföre det enkla yttrandet i vår franska veckorevy, att mll Hebbes bortgång skulle bli en stor förlust för vår lyriska scen, ken innebära någonting vare sig oroande eller förnärmande för fru Michaeli.