Aftonbladet – 30 maj 1866, sida 3

Sanna förhållandet med den såsv, orkeslö och utlefvad betecknade ena sökanden, g 8 nen och magistratssekreteraren Holmer, me han innan årets utgång fyller 60 är, men .2 ej inträdt på sjutiotalet, och att han städse god helsa; att han en följd af år, under afgång ne borgmästarens sjuklighet, förestått embetet det han under ledigheten ännu förvaltar. De är alltså klart att han kan både läsa och skrif va, om än hastigheten af hans sätt att yttra sig icke berättigar honom till täflan med kapter Puff eller dess vederlikar. Man kan ej föreställe sig att länets rättrådige, folklige och aktade höfding? skulle så hafva förbisett sin embetsplig! och samhällets bästa, att han år efter år hos hofrätten tillstyrkt hr Holmers förordnande att förestå borgmästareembetet i residensstaden, icke heller med sitt förord understödt hans kandidatur efter valet, om hr Holmer saknat erforderliga egenskaper för befattningen 3). Alla de som vid valet uttalat sitt förtroende för hr Holmer skola med skäl känna indignation öfver försöket att frånkänna dem omdömesförm:.ga och sjelfständighet vid utöfning af deras valrätt, och att så nära tiden för befordringsären: dets afgörande vilja undantränga honom genom att förneka honom alla qvalifikationer för det embete, hvartill en stor pluralitet af de väljande kallat honom. Om spridandet af färdigskrifna valsedlar med rätta må betraktas såsom en smygande intrig, är åter ett personligt, obefogadt anfall i en tidningsartikel en djerfhet efter äkta engelsk eller amerikansk typ 4). . I afseende på rådman Petersons ringa meriter, relatift till hr Lindahls, må nämnas att dessa herrar samma dag valdes till rådmän här Carlskrona 5). Skilnaden torde således bero på individuel uppfattning; och då dessutom tjenstår eller pappersmeriter icke bestämma förslagsrummet vid borgmästareval, dervid de väljandes förroende, ådagalagdt genom omröstning, länder ill efterrättelse vid ordnifigen å förslaget, är det endast kompetens som erfordras för att uppföras oå hvilket förslagsrum som röstantalet anvisar. Sedan valrätten ej vidare ensamt åt borgerskapet ir förbehållen, utan äfven åt fastighetsegare öfergången, torde kotteri-intressen mindre än forlom vara i tillfälle att göra sig gällande och en törre pluralitet förtjena tillbörligt afseende. Det r dock nåturligt, att den som ej lyckas efter nskan eller beräkning, klagar öfver intrig vid lett. Så skedde redan i fru Lenngrens tidevarf. Anledningen till lokaltidningarnes tystnad i lenna fråga torde böra sökas i det betydelselösa f cirkulärbrefvens inflytande och det åtlöje som tt så illa beräknadt tilltag väckte hos .allmäneten, tillrättavisning nog för den, som rt sig behörigt besvär, men hvars namn ej mdömet rörande det olämpliga i åtgärden. Icke röstande stadsbo.