Aftonbladet – 30 maj 1866, sida 3

Å afslag talade hrr Hierta, Ljungberg, Bergman Ridderstad och Blanche; och blef genom votc ring med 29 nej mot 22 ja utskottets hemställa; afslagen. Lagutskottets betänkanden n:r 56, afstyrkand väckt motion om ett lagstadgande angående be låning af varor, som af egaren blifvit hos anna I man eller allmän inrättning i förvar upplagda samt n:r 57 i anledning af väckta motioner on förändrad lagstiftning angående panträtt i lö egendom, blefvo efter någon diskussion utan vo tering återremitterade. Bondeståndet. Uppå Lönnbergs hemställan beslöt ståndet ut färda inbjudning till presteoch borgarestånder att instämma i den af ståndet beslutna förän. dring utaf 3:dje punkten 3:dje mom. i samman. satta stats och bankoutskottets utlåtande n:r 1C angående en allmän hypoteksbank. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:1 102, deruti utskottet bland annat tillstyrker, att i afseende å det för anläggning af jernväg från Borås till Herrljunga beviljade lån, ränta och ka. pitalafbetalning under närvarande och nästkom-. mande år icke må beräknas eller erläggas. . Lönnberg. Statsutskottets hufvudskäl är tydligen, att ifall staten ej beviljar den begärda räntefriheten, så får dem öfvertaga jernvägenDetta hot är ett gif akt att ej så hastigt och lustigt som skett lemna lån åt enskilda jernvägsbolag. Om staten dermed fortfar samt lemnar penningar såsom lån till större delen af anläggningskostnaderna, kan det lätt hända att bolagen finna en fördel att öfverlemna jernvägarne, äfven om de skulle förlora något dervid. Den vinst de erhållit att få jernväg i sin ort, hvilket eljest icke inträffat, esätter dem ofta för penniaguppoffringen. Boråsbanans bolag är ej det enda som står i förlägenhet, och om utskottsförlaget gillas, skola helt visst en mängd andra bolag följa exemplet och begära räntefrihet. I andra frågor af dylik art hafva ständerna nekat göra några eftergifter i de en gång bestämda vilkoren. Här finnes ej heller skäl till att frångå en god princip, hvarföre talaren yrkade afslag å utskottets hemställan. Flera ledamöter instämde. För afslag talade vidare Sven Nilsson, O..B. Olsson, Petter Andersson, Carl Ifvarsson, Nils Pettersson och Anders Pehrsson från Kristianstads län, hufvudsakligen anförande, att hotet att öfverlemna banan endast vore ett skrämskott samt att det prejudikat, som skulle uppstå om räntefrihet beviljades, vore synnerligen vådligt. För bifall till utskottsförslaget talade deremot Johan Petter Andreasson, Medin, Carl Sköldberg, Adolf Sköldberg, Anders Gudmunsson, Josef Smedberg, Johannes Andersson från Elfsborgs län samt Jonas Andersson, dervid framhållande att banan varit utsatt för svåra konjunkturer samt att det blefve en större uppoffring för staten, om den nödgades öfvertaga banan, ty den har icke samma spårvidd som statsbanorna. Man borde derföre bland tvenne onda ting välja det minst onda. Vid anställd votering blef utskottets förslag med 50 röster mot 29 af ståndet förkastadt. Uti n:r 103 har utskottet föreslagit, att den ränteoch kapital-inbetalningsskyldighet som för lånet till sänkning af sjön Weselången skulle vidtaga redan år 1864, må framflyttas samt taga sin början från och med år 1867: Lönnberg, Rosenberg, P. Nilsson i Espö, Sv. Bergström, Carl Sköldberg samt C. A. Larsson yrkade bifall, emedan företaget vore synnerligen nyttigt för jordbruket. Om betänkandet afslogs inträffade hvad som uttryckes i ordspråket: Högsta rätt är högsta orätt. Sven Nilsson från Skåne ansåg prejudikatet vara farligt och talade för afslag. Mm proposition blef utskottets hemställan gillad. Utlåtandet n:r 104, med förslag rörande folkskolelärares pensionering, antogs utan diskussion. I memorialet n:r 105 föreslår utskottet att rikets ständer, vid anmälan af sitt beslut i anledning af K. M:ts förslag i afseende å beväringsinrättningen, anhålla det K. M:t täcktes till nästa riksdag framlägga i ett sammanhang de enskilda förslag som afse förändring i grunderna för organisationen af landets försvar. Jonas Anlersson, Medin, m. fl., ogillade memorialet och letsamma blef äfven afslaget. N:r 107, afstyrkande motion om ersättning till itski iga personer i Wähla by för liden brand, skada, n:r 108, i anledning af förslag att staten måtte öfvertaga förre lokomotivföraren G. A. Riex ådömde ersättningsskyldighet till personer följd af den vid Sandsjö jernvägsstation d. 23 December 1864 timade olyckshändelse samt att n lag utfärdas rörande ersättningsskyldighet jernvägsbolag då olycka inträffar vid jernrägstrafiken, blefvo båda godkända. Utlåtandet n:r 115, tillstyrkande k. proposition ingående deposition af kronotionden på Gotland ör dervarande presterskaps aflöning, föranledde liskussion. Lönnberg. Hela kronotionden användes för värvarande till Gotlands. presterskaps aflöning, nen deraf endast 1750 tunnor på behaglig tid. Man kan derföre ganska väl vänta med att låta sta7 definitivt afträda äfven denna återstående del uf tionden. En lönereglering bör kunna tillvägaringas på Gotland så att en stor del af tionden beparas. Församlingarne är, nemligen der så ytterst må till areal och folkmängd att ett sammanlående af dem skulle lända till stor fördel såväl afseende å presterskapets aflöning som folkkolan m. fl. andra angelägenheter. Om nya yrkor i sådant fall behöfde byggas trodde taaren detta Gi skulle blifva betungande, då man isste att alla byggnadsmatenalier finnas i rikg mängd på ön. Jonas Andersson, Carl Sköldberg och Lundahl alade äfven för afslag. Medin, Östman, Per Nilsson i Espö, Norrby, Petter Larsson m. fl. yrkade bifall, bland annat åpekande att ön är mer än andra orter tryckt f ett betungande nationalförsvar. Utskottets örslag afslogs med 46 nej mot 27 ja. Ståndet åtskildes ? 3 e. m. Rättelse. I referatet för gårdagen öfver presteståndets iskussion om Posttidningen står att dr Sanderg yttrat, att pressen skulle ?skamlöst bletta egeringens svagheter, i stället för skonslöst?. — 00 L ;