Aftonbladet – 30 maj 1866, sida 3

— Konsert för sinnessvaga. 1 Helsingfors Tidningar berättas: Pingstdagen på eftermiddagen var en liten konsert föranstaltad för de sinnessvaga i Lappviks hospital. Professor Fahlander och hans fru, sjelfva musikvänzer och försedda med ett barmonium och en utmärkt flygel, hade låtit nedflytta dessa instrumenter till inrättningens kyrka och vidtalat några andra musikvänner om vänligt biträde. På detta sätt fick man i den ljusa, tacksamma lokelen ett omvexlande program af 7 numror: en ouverture för piano af Weber; en elegie af Ernst för violin; ?Fridsbönen? af Pacius och ?Skärslipargossen? af Geijer, sång; ett andante för violoncell af Mozart; en trio för piano, violin och violoncell af Hummel; ?RoseMarie? af Collan och en finsk folkvisa, sång, samt slutligen ett violinsolo a! Ernst. Åhörare voro omkring 100, bland hvilka man såg några få läkare, prester och stadsbor; alla öfriga voro Lappvikens invånare. Den som ej vetat det, skulle knappt anat, att bland dessa hundrade stilla, tysta och uppmärksamma åhörare funnos mer än åttatio olyckliga, från menskligheten afsöndrade varelser. De stackars dårarne voro rörde. ända till tårar. Många bland dem sutto orörliga, med knäppta händer, och tycktes likasom inandas hvarje ton som en ljusstråle i deras mörka själ. Intrycket i deras drag omvexlade beständigt, allteftersom musiken var glad eller allvarsam; de ömsom greto och skrattade, men det var inga häftiga, skadliga rörelser; man såg tydligt huru musiken verkade välgörande och lugnande på de flesta ibland dem. Också var deras tacksamhet för denna oförväntade glädje mycket liflig. Som man vet, har musikens lifvande och tröstande makt redan länge varit utomlands använd för samma ändamål, och man kan derföre hoppas, att detta första, menniskovänliga försök äfven här skall efterföljas af flera dylika.