illgifvenhet, som sig bör, det är jag viss våt, sade hon. Och jag kunde nog berätta både ett och annat om orsaken till hennes nedslagenbet i våras, om jag villeX, illade hon med en skälmaktig blick på Roser och Cyntia. eMamma, sade Cyntia hastigt, du vet väl att det ej var så som du antyder. För ll del gör icke upp några historier om mig. Jag är nu förlofvad med mr Roger Hamley och det är nog.t Nog, mer än nog!4 sade Roger. Jag vill icke binda dig genom något löfte. Jag ir bunden, men du är fri. Jag tycker om att känna mig bunden af ett löfte, det ger mig både glädje och frid, men du får icke binda ditt öde vid mitt, så länge det så lätt kan skifta, som under dessa två år. Cyntia svarade ej; det såg ut som om hon öfvertänkte hvad hon ämnade säga. Mrs Gibson var naturligtvis genast till hands med ett svar. Ni är mycket ädelmodig, det är visst. Kanske det vore så godt att ej tala derom så länge...? Jag ville helst att det ej skulle omtalas?, afbröt Cyntia. Det är visst också bäst, mitt älskade njerta. Det var just hvad jag ämnade säga. Jag kände en gång en ung dam, som fick höra att en ung man af. hennes bekanta lött i Amerika, och hon sade strax att han varit förlofvad med henne och anlade til: och med sorg; men det var blott ett falskt ykte, ty han kom tillbaka frisk och sund ieh sade åt alla att han ej ens tänkt på venne. Och det var så hatimligt för benne. Sådana saker böra alltid förtigas tills den rätta tiden kommer, för att omtala dem.? Äfven i detta ögonblick kunde Cyntia ej motstå frestelsen att svara: