Aftonbladet – 30 maj 1866, sida 2

på att ingen numera fanns på jorden, som kunde eller ville älska henne så. På er gång hördes Cyntias lätta, spänstiga steg i trappan. Molly aftorkade skyndsamt sina tårar, steg upp och försökte antaga ett obe. kywradt utseende; Cyntia knackade sakts å dörren, men fastän Molly bad henne omma in, gjorde hon det dock ej; hor öppnade icke ens dörren, utan ropade blot utanför: Molly! Mr Roger Hamley är hö) och önskar säga dig farväl innan han reser. Derpå sprang hon utför trappan, som om hon velat undvika att ett ögonblick vare ensam med Molly. I ett anfall af beslut samhet sväljde Molly sina tårar och gick ögonblickligen ned. Roger stod vid fönstret och talade ifrig med mrs Gibson; Cyntia stod bredvid, mer deltog ej i samtalet. Hon stod der med nedslagna ögon och såg ej heller upp då Molly blygt närmade sig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig om jag hade bundit henne genom ett löfte till migt, sade Roger. Hon skall vara fall komligt fri tills jag återkommer; men de hopp hon tillåter mig hysa, hennes ljufve godhet, hennes vänliga ord hafva gjort mig lyckligare än jag kan beskrifva. Åh, Molly !f utbrast han och tog hennes hand i sina — ni har visst för längesedan gissat min hem. lighet? Jag tänkte en gång att innan jag reste enförtro den åt er. Men då jag nu fann Cyntia allena här, kunde jeg ej af hålla mig från att säga huru innerligt jag älskar benne, och hon säger,..4 Han såg på Cyntia med största förtjus ning målad i sitt ensigte och glömde dervid att afsluta meningen. Cyntia gjorde det ej helier, men hennes mor talade för henne. Min söta, älskade flicka uppskattar er