lara med sin verksamhet om..den. patordrades. Man talade så mycket om att Posttidningen blefve salarierad? men den har ju ett anslag nu redan och på detta hade utgifvaren ej gjort nå gon vinst; säkerligen skulle han ej heller komma alt göra det om äet nu ifragavarände anslaget beviljades. Men man ville skydda honom mot förluster genom ökade utgifter för formatets förstorande 0; 8: v. Man tyckes vilja bryta stafven öfver n salarierad tidning, men derined bröte Tman äfven stafven öfver andra tidningar. Det vöre ett mycket dyrt företag ati uppsätta en stor tidning, derför bildade man bolag, man utsåge redaktör och medarbetare; dessa gjorde ej arbetet för intet, således vore ju också dessa salarierade (!), men häri låge visserligen ingenting förnedrende. En god politisk tidnings utgifvande vore produkteti-af Aera bolitiske mäns framställningar af sina åsigter rörande represchtalionens och regeringens handlingar; regeringen behöfde liksom andra partier sin organ och regeringens anhängare skulle således få tillfälle att arbeta i regeringens organ. I England behöfver ej regerifigen någön särskild organ, then hös oss, der man vill att regeringen skall stå öfver partierna. der behöfver :egeringen ett försvarsvapen, inom pressen. Utdelningen till kommunal-ordförandena har också ogillats, alla medlemmar i en kommun skulle ej få del aftidningen, säger man; men det vore väl åtminstone nyttigt att en per son finge den; han kunde ju vidare sprida det som vore af vigt, och diskussionen af frågorna komie på det sättet snart I gång. För öfrigt vore det väl ej omöjligt att utfinna ett sätt för att göra tidningen allmänt tillgänglig; till kommunalstyrelsens fria förfogande hade regeringen ej tänkt sig tidningen öfverlemnad. En enda betänklighet hyste talaren, nefnligen svårigheten att kunna uppfylla de anspråk man ställer på en kådan tidning; af detta skäl hade talaren ej vågot tillstyrka anslaget för mer än ett år på försök. Orsaken hvarför tal. tillstyrkt anslaget vore den, att då under diskussionen afrepresentätionsförslaget mah så mycket tttälade sit fruktan för konungamaktens försvagande, hade tal. tänkt på ett sätt att kunna försvara denna konungamakt, och tal. hade derför ansett att regeringen borde hafva till sin disposition sin egen organ för att ega ett vapen mot den stora makt, som finnes i tidningspressen: Frih. Liljeteråntz trodde att mah gehöin anslaget ej gjorde Posttidningen någon tjenst, tvärtom beredde man den mot dess vilja stort omak. Med anledning af den föregående tal:s yttrande, att de andrä tidnihgarhe öckså vore salarierade, ville tal. anmärka, att dessa. hyste åsigter som på förhand vore kända, så kunde ej vara fallet med regeringens; dess åsigter kunde ej alltid vara desahima, ty de Vvexlade roed iegeringspersonalen. Det vore allra bäst för regeringen att den ej inläte sig i polemik, derpå skulle hon blott komma tili korta. Efter det ny riksdagsordning införts har regeringen hvarje år tillfälle att uttala sina åsigter och nuvarande Posttidningen vore för dess publicistiska behof fullt tillräcklig; de andra tidningarne aftryckte ju allt af vigt, som regeringen hade att förkunna. Vidhöll sitt yrkande om afsiag: Hr Dalman instämde med frih. De Geer i afseende på det principiella, men ansåg att de åsyftade praktiska resultaterna ej skulle vinnas genom det ifrågavarande förslaget. Det vore bra att regeringen egde en organ — dock ej Posttidnin gen sådan den nu är, alldeles indifferent — men enom förslaget blefve organen ej sådan man fande ha rätt att begära den; den skulle ej kunna framställa regeringens principer på ett populärt sätt. Att skänka bort sina skrifter vore ett illa valdt medel för att få dem lästa; man kände ju hur under riksdagens lopp gratis utdelade broschyrer ej lästes af femtedelen af riksdagsombuden. Enda sättet vore godt pris, och hade man beslutit utge tidningen t. ex. för 10 rdr, skulle tal. varit den förste att gifva sitt bifall. Blott derigenom vunnes ändamålet : åsigternas vida kringspridande. Yrkade afslag, ehuru tal. var öfvertygad, att förslaget förr eller sednare skulle vinna framgång. Grefve Sparre. Om man ansåge idn god, så förstod tal. ej hvarför man hade så mycket att invända mot tillämpningen. Man klagade öfver gratisutdelningen, men tal. kunde ej begripa det; ty detta gjorde väl ej regeringens id rörande framställningen af sina åsigter oriktig. Nu för tiden bryr sig ingen menniska om de s. k. ledande artiklarne, man vill ha fakta, och i den officiella organen blefve man bevarad för framställningar af samhällsfiendtliga läror, ty man kan ju tänka sig en tidning, som framställer så dana. På opinionens makt stödjer sig regeringen och den måste också kunna tala till denna makt. Genom beviljandet af dessa 35,000 rdr blir ju ej tidningens ställning till regeringen förändrad eller dess färg ombytt; i allmänhet kunde man vänta sig, att regeringens organ skulle föra ett sansadt och värdigt språk, och detta kunde ju ej annat än bli till nytta för de andra tidningarne. Tal. hade blott en anmärkning mot förslaget, och den vore, att anslagssumman vore för liten, ty 45.000 rdr vore verkligen ej för mycket för en stor tidning; med denna summa kunde den ej bestå hederliga honorarier åt de skriftställaretalanger, som ville egna sig åt tidningens tjenst. Andra tidningar aftrycka ju regeringens artiklar, säger man; ja, det förhåller sig så, men detta sker med tillägzande af snärtar, och vill regeringen i en annan tidning utveckla sina åsigter, så får hon nog det de flesta fall, men då bifogas noter, som förtaga verkan af artikeln. Tal. kunde ej inse nåsra vådor af förslaget, tidningen utgifves alldees som förr, skilnaden är blott, att den kostnadsfritt går till kommunalstyrelsens ordföranle, och det skadar alldeles icke att den afsänafsändes till kommunerna, så många de äro. Uttrycket salarierad, som man så mycket användt, vore bara en fras, den man tog till derför att man ej ville sjelfva saken. I ett konstiutionelt samhälle och med den utveckling paramentarismen hos oss vunnit vore det alldeles gin ordning, att regeringen hade en egen tidningsorgan till sin disposition. Hr Flack uttryckte sin förvåning öfver att en regering, som är så högt uppburen som den nuvarande. kunde anse sig behöfva en sådan tidningsorgan som nu vore fråga om. Regeringen behölde den ej; steget var också falskt ur politisk synpunkt, ur tidsmomentets synpunkt oklokt. an hade ju nyligen sett huru pressen judeligen understödt regeringens mening, ja unlerstödt den långt innan detaljerna af hennes mening voro kända. Ginge nu pressens förtroende till regeringen förloradt, så vore just regeingen sjelf orsaken dertill, regeringen förlorade ju all aktning af den mest spridda tidningen — len som vore mera spridd än de två största tillsammans tagna — som alltid skänkt sitt bifall it allt hvad regeringen må ha gjort. Frih. De åeer hade sagt, att genom inrättandet af en saarierad tidning de andra tidningarne ej skulle ehöfva längre ha så stort format. Är det en vän som talar på det sättet? — Det vore den törsta olycka för den nuvarande ministeren om letta förslag blefve antaget, och tal. röstade lerför i regeringens eget intresse, som borde anagas vara fritt från allt spel å la Tartuffe, aflag å utskottets hemställan. Diskussionen förklarades nu slutad och begärd otering utföll så, att utskottets förslag afslogs ned 69 röster mot 26. Utan diskussion godkändes lagutskottets bet. :r 55, afstyrkande väckta motioner om ändring f lagens stadganden ang. borgen för annan mans säld, och n:: 56, afstyrkande väckt motion om tt lagstadgande ang. belåning af varor, som af garen blifvit under visst vilkor hos annan man ler allmän inrättning i förvar upplagda. Samma utskotts bet. n:r 57, i anledning af äckta motioner om förändrad lagstiftning ang. anträtt i lös egendom, blef återremitteradt efter jorda anmärkningar af hr v. Ehrenheim, grefve