GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Hr af Buren afsade sig sin plats som ledamot i bankoutskottet. Val af elektorer till utseende af justitieombudsmannens suppleant efter hr Dreijer beslöts skola ske nästkommande lördag. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 101, tillstyrkande ett extra anslag för 1867 af 45,000 rdr för kostnadsfri utdelning till alla kommuner i riket af Postoch Inrikes Tidningar. Hr Skogman, som varit frånvarande då detta ärende förevar till handläggning i statsutskottet, anhöll nu att få instämma i den reservation, som hr Hierta afgifvit mot utskottets beslut. Grefve Mörner. Det kunde icke nekas, att det vore af vigt att ega en officiel organ, men huruvida den nu förslagna vore den bästa, derom torde tankarne vara mycket delade. Tidningen skulle gratis utdelas till kommunalstyrelsernas ordförande, men då blefve ju den alldeles icke till gagn för den stora allmänheten, ty dessa ordförande ha alldeles ingen skyldighet att tillhandahålla tidningen och då blefve det ju intet bevändt med de förespeglade fördelarne af att de legala publikationerna blefve spridda och kända. Större säkerhet i detta hänseende borde beredas, och tal. yrkade återremiss, på det utskottet måtte få tillfälle att föreslå något för ändamålets vinnande lämpligt. Frih. Liljenerantz ansåg, att då ej någon oläfran visat sig af det sätt, hvarpå regeringen ittills låtit sina tankar komma till allmänhetens kunskap, någon förändring häri ej vore nödig. Ville man nödvändigt att de legala notifitikationerna blefve mera spridda, så torde detta behof, om det förefunnes, lämpligast kunna fyllas genom ett annonsblad. Sedan vi nu fått kommunalsjelfstyrelse, skulle nog kommunerna sjelfva draga försorg om att skafta sig de legala underrättelserna; för spridandet af redogörelsen för riksdagens förhandlingar vore det mest lämpligt att man här, liksom i våra grannländer, inrättade en riksdagstidning. För närvarande vore Posttidningen fullt tillfredsställande, regeringen hade der plats för faktiska upplysnirgars meddelande vid tillfällen, då oriktiga uppgifter influtit i de andra tidningarne o. 8. v.; men att regeringen skulle ge sig in på en daglig polemik rörande administrativa och andra åtgärder, som blifvit gjorda till föremål för klander, det ansäg tal. alldeles olämpligt. Hittills har Posttidningen visat sig mycket rymlig, den intager alla regeringens beslut i de olika departementena, meddelar upplysningar m. m., innehåller en mängd smånotiser, har plats för redogörelser för hofbaler af den stående signaturen X a m.m., korteligen uppfyller alla anspråk. Vid sådant förhållande vore det ej skäl att ändra tidningens uppgift och tal. anhöll derföre om afslag å utskottets hemställan. Hr Liljenstolpe var mycket missnöjd med referaterna i de s. k. stora tidningarne och ville ge förslaget sitt bifall för att kunna få bättre redogörelser för hvad talarne yttra på riksdagen. Talarens egen högst vigtiga motion om anslaget till stora barnhuset och debatten derom hade tidningarne t. ex. ej brytt sig om att referera, icke som skulle talaren bry sig derom för sin egen skull, men motionen var så ytterst vigtig; endast derföre anmärkte han detta. Tal. hade vändt sig till dens. k. pressen för att få understöd för sin motion, men man hade bara lofvat och lofvat och sedan blef det ingenting af med saken. Aftonbladets redaktör förklarade, att en artikel i samma ämne redan var från annat håll insänd och efter det motionens öde varafgjordt viile han ej ta in den uppsats tal. skrifvit; Allehandas redaktör svarade att saken ej var af allmännare in? tresse och dervid stannade det. Två tidningar blott visade sympatier för talarens åsigter och dessa tidningar voro Dagbladet och Fäderneslandet. När de s. k. stora tidningarnes opartiskhet vore sådan, så vore det verkligen behöfligt, att en opartisk regeringstidning funnes för kommande riksdagar, hvilken skulle helsosamt inverka på de andra tidningarne eller de som äro folkets s. k. organer. Justitiestatsministern frih. De Geer förklarade, att han önskade bifall till förslaget i motsats till andra talare. Posttidningen bestode af 3 aldemingar: den legala, den offieiella och den icke officiella. Rörande den legala afdelningen hade lagberedningen yttrat sig och önskat dess allmännare spridande. Om den officiella gäller detsamma som om Svensk Författningssamling och detvore nyttigt om den genom gratisutdel ning blefve spridd. Den icke-officiella afdelningen skulle intaga samma ställning som förr och redogöra för administrativa ärenden, lemna statigtiska och andra uppgifter o. s. v. Redaktören gkulle i allmtinhet vara ansvarig. regeringen skulle