och Ja, med voteringspropositioner och nemstal landen i anledning at ståndens skiljaktiga beslu i åtskilliga åf dessa utskott handlagda ärender la des till handlingarne. Frih. v. Schwerins förslag, att inbjuda preste. och borgarestånden att instämma i adelns beslut i 3:dje punkten af bankoutskottets utlåtande rö rande inrättandet af en allmän hypeteksbank, afslogs. Ståndet åtskildes kl. half 10. Presteståndet. Sedan bondeståndets inbjuänitig att biträda en skrifve!se till K. M:t angående undersökning af Frövi—Falubanan blifvit afslagen, öppnades debatten om anslag till Posttidningen af dr Rundgren, som fått uppbära mycket förebråelser från älta håll. för ett uppträdande mot den k. propositionen i ämnet, både af regeringens vänner och af pressen. Hvad de förra. angick, ansåg tal. dem obefogade, emedan hafi icke hör till oppositionen quand meme, och mot pressen tänkte han ej försvara sig, emedan den som råkar i delo med pressen alltid blir underlägseti, emtdan fn ensam eger utväg att försvara sig sjelf. Tal: erkände Sig mycket förvånad öfver att ingen enda af ståndets ledamöter i utskottet reserverat sig mot dess förslag, emedan tal. ej kunde tro att de alla kunnat gilla detsamma, utan förmodligen endast accederat dertill. Förslaget visar huru väl regeringen upp: fattat ställningen; då man vågat komma fram dermed, ty det innebär å ena sidan en beräknin; på tacksamhet från den liberala sidan, och andra sidan har man äfven beräknat de konservatives biträde, emedan man förespeglat dem att ändamålet skulle vara att få en regeringens oran, söm skulle. uttala åsigter, hvilka skulle återgå från det liberala till någotiting kohservativt. Annorlunda kunde svårligen det påstående uppfattas, att regeringen behöfver en särskild organ emot den öfriga pressen. Hvad Er tu Posttidningen? frågade tal. Man kunde antaga, att ihget af ståndets ledamöter i utskottet läser den, då de tigande fogat fig efter pluraliteten. Jag har här ett exemplar med mig, jag har icke valt, det är för fredagen, tror jag... jag vet ej om utskottet sett det, men undrar, orm så är, att det kunnat väcka dess sympatier. WFörsta sidah innehåller endast kuneörele ser, och sista sidan... aildeleå detsaänima: Öppna vi sedan bladet, så skulle man väl främst leta efter någon artikel som innehåller mer än 20 rader... i en 45.000 rårs understöd värd tidning borde väl finhas någonting ledande, men... der finnes ingenting. Det lärer vara veterligt både. inom och utom ståndet, att om aftnarhe, då man får tidningatnt, ingen först tar Posttidhingen, utan, ehuru man möjligen ökillät de andra, ändock först tager till någon som ätminstone försöker innehålla något, då deremot i Posttidningen ej finnes stymmelse till sådant försök. Det är derföre ett ganska förnuftigt förslag. att dela ut den gratis, dä det är det och klart att ingen menniska skall köpa den. Kommunalstyrelserna få den dessutom icke ens gräwus, ty den skäll betalä postförvaltararvode. Kan väl rikets ständer ålägga dem det? De ha redan förut tillräckliga bördor, och vill hah bi ålägga dem att taga emot och läsa P. T., så torde man få svårt att få någon ordförande. Detta allt är omständigheter som böra tagas i betraktande vid fråga om understöd. och då detta skulle komma från ständerna, borde den åtminstone ha gjort sig förtjent af iinderstöd. N Utskottet har emellertid sökt att framlägga nåora skäl för sitt bifall. Det är nödigt för kömmunerna, säger man, att få reda på legala till-kännagifvanden och kungörelser, och att mångas hela välfärd beror derpå. Hur har det då varit förut? Det är, tror jag... den 222:dra årgången, och då är det besynnerligt att man icke förr kommit att tänka på att väl och ve beror afatt läsa P. T. — Det är nödigt för regerihgen, säser man, att ha en organ för att kunna förklara sina åtgärder. Men jag har mig bekant att vid afslutandet af köntrakter med de föregående relaktörerna regeringen alltid inryckt förbehåll om att få in sådana artiklar. Anslaget behöfs såleles icke derför. och man har dessutom med rätta unmärkt att de stora tidningarne med nöje skynda utt intaga sådant. Tidningen läses blott af ett fåtal, säger man, och man vill således gifva den en större spridning. Men är det väl så säkert att den kommer att läsas i kommunerna? Det ärer väl bero på dess beskaffenhet, på alla ofentliga ställen finnes den, men huru många bry ig om att läsa den? Och likadant skulle förhålandet bli sedan. Det enda som skulle kunna rättfärdiga anslaet och som utskottet förmodligen tänkt sig, ore att den blefve bättre redigerad. Men då beröfs icke något understöd. helst om det vore becant att regeringen der förklarade sina åtgärder, värtom skulle det befordra dess spridning. Det ,ehöfs således endast bättre jugement i anordingen för att få den spridd. Det är ett anmärkningsvärdt förhållande, att nan vid många föregående tillfällen ansett staens tillgångar icke medgifva bifall till begärda inslag. Man skulle derför. kunna tro att här ore fråga om något helt obetydligt, men så är let ej, ty det gäller 45,000 rdr. Det är sannt, itt man börjat lära sig handskas ganska lätt ned millioner, men jag finner med glädje att det isat sig en början till återgång och bättre husållning. Månne det då verkligen är god husållning att titistyrka detta verkligen stora anlag, som utgör 5 proc. ränta på ett kapital af 00,000 rdr. Behöfs det för att uppehålla tidninen? Nej, sådant har hittills icke blifvit visadt. ag har här en kalkyl, som visar att den förra edaktionen sannolikt haft en behållen årsin omst af 10.000 rdr. Jag kan väl icke hvarken arantera eller kontrollera riktigheten deraf, men lart är att då för arrendet betalas 7500 rdr, tidingen måtte vara något som är värdt att komna i besittning af. Arrendesumman utgör 5 proc. inta på 750.000 rdr. Jag har sökt göra klar för mig den redogörelse detta afseende, som förekommer i statsrådsprookollet, men jag bekänner att ehuru viljan varit anska god, har jag icke lyckats förstå kalkylen. Men jag hoppas att de närvarande utskottsledanöterna kunna meddela nödiga upplysningar. ag har deremot sökt göra mig reda för hvad llmänheten är nödsakad att kontribuera till P. . Om vi beräkna annonserna efter spaltantalet ör i fredags, och det är som bekant alltid två idor annonser, så inbringa de pr år minst 45,150 dr. Jag är likväl förvissad att detta är för liet, ty ofta utgifvas äfven bihang, hvilka inneålla endast annonser, och stundom gå dessa äfen in i bladet. Dessa 45,000 rdr äro således tt minimum, hvilket måste erkännas vara en eskattning, som utgår för de legala annonserna, medan dessa måste införas i P. T. At 1865 års evisorers berättelse förs1863 synes att P. T. har tt anslag af 10,000 rdr, som utgå; af de olika ufvudtitlarnes extra utgiftsmedel, och revisorerna nmärka dessutom att för s. k. inserater? etc. lifvit utbetalda 3560 rdr; dessa 13,560 äro sålees en beskattning till P. T. — Härtill kommer mbetsverkens i Stockholm och landsorten preumeration. Jag tror mig härvid böra påminna, uru statsutskottet i sitt betänkande n:r 21 och 5, angående expensmedlen tillstyrkt att hos K. l:t anhålla om föreskrift rörande större sparamhet med expensmedel. I hvad afseende skulle et vara? Jo, utskottet anmärker klandrande att tt cmbetsverk äger er h Di vea hofratt ex., Justitiesi 1, i 8. civildepartementet på 6 0. 8. V: Utskottet ycks säledes ha glömt, i hvad afseende det förrdade sparsamhet med expensmedlen, vå detta ; ar en obetydlighet mot dessa 45,000 rår. Det i ore derföre skäl att utskottet sjelf lade på hjert sin admonition till sparsamhet. . Men då sålunda 4 embetsverk taga tillsamså frå hur många exemplar oa PA