Aftonbladet – 29 maj 1866, sida 2

unna derföre ej föreställa oss, att denna lom skall bestå inför högsta domstolens ;ranskning, till hvilken vi taga för afgjordt tt den dömde kommer att vädja. — Blind skräck. Bistl. annandag pingst illdrög sig i Jemshögs kyrka i Blekinge, lå kyrkoherden Holst skulls installeras i itt embete, en händelse, som lätt kunnat lifva en fruktansvärd olycka, Midt under installationsakten inträffade vemligen, berättar Carlshamns Allehanda, utt några bänkar på läktaren gingo sönder, ch vid brakandet föll en panisk förskräeelse öfver den stora menighet, som ända till svår trängsel uppfyllde den rymliga kyrkan, och det hela liknade efter några ögonblickfett upprördt haf. När nu älven folket på läktaren, som tydligen i första hand bort kunna inse den obetydliga anledningen till bullret, rusade ned från läktaren och kastade sig öfver de nedanstående, började man ropa, bland annat, att läktaren JOssnat. Ett moln af damm uppsteg och hals öfver hufvud störtade sig den ena flocken öfver den andra, trängande små och stora framför sig mot utgångarne, till hvilka dörrarne gå inåt kyrkan, och synnerligast mos koret, för att komma ut genom sakristia. Ledigt rum fanns endast inom altarskranket, der kontraktsprosten, som från den något upphöjda platsen diversåg hela skräckgeenen och vinkande ropade högljudt att ingen fara var å färde, bjöd till att lugna den af förskräckelse betagna menigheten, ehuru hans röst lörklingade bland skränet och hvar och en endast var betänkt på att, nedskuffande och förtrampande allt i sin väg, rädda sig ut ur kyrkan. De assisterande prestmännen trycktes af den påträngande massan mot aliarskranket, och en af derii fick sitt ben så inklämdt, att det den följande dagen var alldeles kolsvart af blodstockning. Några af kyrkoherdarne trängdes undan med våld och måste följa med strömmen. Nu sprungo en del menniskor ut genom fönstren, för att rädda sig från förqväfning, ja, fullvuxna karlar, som under akten tagit plats i fönsterfördjupningarne och der tvifvelsutan kunnat stå i all trygghet, om ock taket ramlat ned, kastade sig med hast emot de stängda fönstren, slogo sönder dem och hoppade ned på kyrkogården. Allt detta pågick under det vildaste sorl, blandadt med högljudda anskri.Värst var trängseln kriog aliarrunden och å den tränga passagen till sakristian, der man banade sig väg öfver högar af menniskor, som fallit omkull under flykten. Att kläder sönderrefvos och många erhöllo mer eller miudre svåra kroppsskador, är under sådan villervalla helt naturligt. De svårast sårade och lemlästade, till avtalet fem personer, infördes i prestgärden, der distriktsläkaren dr Grenander tog dem i omvårdnad. Endast en af dessa, en qvinna från Näsum, måste qvarblifva i prestgärden öfver natten, men hemfördes följande morgon, ännu svårt lidande af misshandlingen. Oväsendet varade icke fullt en half timme, efter hvad man kunde tycka, hvarpå något lugn inträdde, sedan större delen af församlingen lemnat kyrkan och de öfriga hunnit hemta sig frän förskräckelsen. kKiter band kom folket in igen, och sedan prosten, som hela tiden förblifvit vid altaret, i förening med några af församlingens medlemmar återigen uppmanat till stillhet, samt lassistenterna intagit sina platser, forismites loch atslöts förrättningen i störste lugn. —LtV