Aftonbladet – 28 maj 1866, sida 6

vände om och lade sin hand på squirens arm, sägande: ?Lyd mitt råd, squire. Som jag nyss sade, ännu är ingen skada skedd, såvidt jag vet. Min försigtighet är alltid nyttig. Säg er tanke rent ut till Osborne, men tala vänligt vid honom och gör det strax. Om jag ej på ett par månader ser till honom, vet jag huru saken står. Om ni talar vänligt och mildt till honom, skall han säkert lyda edra råd, som sin bästa väns. Om han kan försäkra er att han utan fara för sitt sinneslugn kan göra det, så låt honom komma till oss, när som helst, alldeles som förut.? Detta råd var visserligen mycket godt, men då Osborne redan ingått detta giftermål utan penningar som hans far ville förhindra, verkade ej det goda rådet, så som mr Gibson hoppats. Squiren började samtalet med ovanlig sjelfoeherrskning , men han förlorade den genast, då Osborne bestämdt förnekade sin far all rätt att blanda gig i hans giftermålsangelägenheter; förnekade den på ett vresigt, envist sätt, som i högsta grad uppretade squiren, ;å att han gaf sin vrede luft med vanlig häftighet och bitterhet. — Visserligen ihågkom han i en lugnare stund att sonen gifvit honom ett bestämdt löfte att aldrig tänka på hvarken Molly eller Cyntia som sin hustru, men i alla fall hade mellan dem vexlats ord så bittra, att de gerna kunde vara nog för att för hela lifvet göra far och son främmande för hvarandra, Om ej kärleken mellan bröderna varit så hjertlig och varm, skulle kanske äfven de blifvit oense med hvarandra, i följd af squirens öfverdrifna och sårande jemförelser mellan bådas karakter och handlingar. Men liksom Roger i barndomens dagar hållit alltför mycket af Osborne för att blifva afundsjuk öfver allt det beröm och