Aftonbladet – 28 maj 1866, sida 6

sig efter den nästan oåtkomliga grenen, hvarvid hennes vackra kattunsklädning blef illa medfaren af njuponbuskarne; men hon lyckades dock afplocka bären, hvilka hon låde på ett stort grönt blad, för att bära dem hem. Hon smakade på ett par af hallonen, men de föreföllo henne lika fadda i smaken som eljest; emellertid hade de fär. gat hennes vackra röda läppar svarta, innan hon med sitt svårförvärfvade byte begaf sig på hemvägen, Hon hoppades kunna obemärkt komma in 1 huset och i sitt eget rum, der hon kunde laga sin sönderrifma klädning, innan mrs Gibsons skarpa blick upptäckt olyckan. Men då hon kom in i förstugan, som var temligen mörk, öppnades dörren till matsalen och ett ansigte tittade ut, som Molly i början icke igenkände, men som sedan, då hela personen trädde ut ur dörren, visade sig tillhöra mrs Gibson sjelf. Hon vinkade åt Molly att komma in, drog henne med sig och stängde dörren lika sakta som hon öppnat den. Stackare Molly väntade sig en skarp förebråelse för sin sönderrifna klädning och sitt oordentliga utseende; men mrs Gibsons ansigte tydde ej på något sådant — det strålade af hemlighetsfull glädje. Jag har väntat på dig, min söta flicka. Gå icke upp i förmaket just nu, mitt hjerta. Det vore kanske icke rätta stunden. Roger Hamley är der och talar vid Cyntia, och jag har skäl att tro — jag råkade händelsevis öppna dörren, men jag stängde den straxt gen, och jag tror ej att de märkte mig. Ar det icke förtjusande? Den första kärlecen — ack buru ljuf den är! (Forts. följer.)