Aftonbladet – 28 maj 1866, sida 6

den kärlek, som slösades på den vackre, liflige gossen, äldste sonen och arftagaren, så arbetade Osborne nu af alla krafter mot hvarje missunnsam känsla vid Rogers framgångar. BSkilnaden var blott den att dessa Osbornes bemödanden icke voro omedvetna, medan de hos Roger helt enkelt hade sin rot i den varma tillgifvenheten för brodren. Emellertid gjorde allt detta att stackars Osborne blef ledsen och 1r.edstämd, liksom squiren, men båda dolde sin verkliga sinnesstämning för Roger. Då han kom hem ett par dagar före sin afresa, glad och verk: sam, smittades sqviren af hans liflighet och glömde sina bekymmer, och Osborne till och med blef glad och munter. Det var ingen tid att förlora. Roger skulle till de heta somrarnes land och måste derföre så mycket som möjligt draga fördel af den stundande vintern. Han skulle först resa till Paris för att der sammanträffa med nägra vetenskapsmän. En del af hans utrustning till resan skulle skickas till Havre, hvarifrån han, efter väl förrättade affärer i Paris, sedermera skulle inskeppa sig. Squiren deltog lifligt i alla dessa anordningar och försökte till och med under samtalen efter middagen göra sig förtrolig med de forskningar som skulle utgöra ändamålet med Rogers resa. Men dertill blef föga tid då den sednare ej kunde dröja mer än två dagar i hemmet. Sista dagen for han till Hollingford tidigare än han hade behöft för att hinna följa med diligensen till London. Men han ville göra ett afskedsbesök hos Gibsons. Visser ligen hade han nu en tid varit alltför sysselsatt för att kunna tänka mycket på Cyntia, men det behöfdes också icke. Redan länge hade han i sitt hjerta burit de beslut att arbeta för att vinna henne, att tjena