Räliesångsoch Polssaker. Instörtandet af katolska kyrkans tornbyggnad. Till polisförhöret, som i lördags i närvaro af öfverståthållaren fortsattes, voro denna gång, såsom vi förut med några rader omnämnt, blott in kallade byggmästaren Lashinger och verkgesällen Lembke, hvarjemte voro tillstädes, för att upplysningsvis höras, ett par andra karlar, hvilka varit vid byggnadsarbetet anställda; den ena af dem i höstas, då tornpelarne uppmurades, den andre nu i vår; men hvilken sednare helt och hållet undgick faran, emedan han kort före olyckstillfället blifvit uti ett ärende bortskickad. Verkgesillen Lembke, hvilken är bland de skadade, ade dock blifvit det så lindrigt, i jemförelse med de öfriga, att han nu kunde vara närvarande. Han var likväl mycket matt, hvarför han under förhöret tilläts sitta. Hans tal och svar voro dock särdeles klara och tydliga, och han tycktes i allt ha mycket bättre reda på sig, än Lyshiuger. Lembke, hvilken, likasom tin mermanicen Petersson, då tornbyggnaden sammanstörtade, befunnit sig på den högst upp varande byggnadsställningen, hade blifvit På nästan samma underbara sätt som Petersson räddad, i det han fattat tag uti en närstående ställningsspira; men Lembke blef icke slungad ned bland bjelkar och grus, utan i stället in i sjelfva kyrkan, ända framemot altaret. I fallet, hvaraf han en lång stund låg döfvad, erhöll han, förutom åndra kontusioner, en svår stöt öfver ögonen, så att det omkring dessa ännu var alldeles svartblått. Lashinger togs först uti ytterligare förhör, och fick han nu närmare redogöra för sin befattning med byggnadsarbetet. Deraf inhemtades att han af församlingsmedlemmarne endast. haft med pastor, Bernhard att göra, samt att emellan åem icke blifvit upprättadt skriftligt kontrakt, utan blott varit muntligt aftal, att Lashinger skulle. ansvara för det arbetet ordentligt utfördes, såväl till sjelfva grunden som den öfriga byggnaden; men han hade ej förbundit sig att, åtminstone i höstas, då han hade andra byggnadsarbeten för händer, oftare tillse arbetet, än högst ett par gånger hvarje dag; nu i vår hade han likväl varit mer tillstädes dervid, eller ibland halfva, ibland hela dagar. Till verkgesäll hade han, också utan skriftlig uppgörelse,antagit Lembke, hvilken, när arbetet började, hade tillsyn öfver smärre reparationer på Katolska kyrkans öfriga hus; och hade han gifvit denne, som skulle antaga arbetarne och göra reqvisitionerna på materialier, den instruktionen, att noga följa alla måtten på ritningen sant vara försigtig vid byggnadens uppförande. Grundpelarne till det blifvande tornet började uppmu: ras redan i höstas, om det var i slutet af September eler början af Oktober, har hvarken Lashinger eller någon andan kunnat lemna sär ker upplysning om, blott att pelarne blifvit färdiga på ungefär en månads tid. På fråga om Lashinger 9 hyst betänkligheter vid att under en så olämplig Irstid verkställa uppmurandet af dylika grundpelare, svarade han att han velat dermed vänta till våren, delst emedan det då vore mera passande väderlek för sådant arbete, dels emedan Lashinger då skulle ha bättre tid att tillse byggnaden, hvarjemte han tillade att han afstyrkt uppförandet af torn på Jen gamla kyrkan samt föreslagit att inköpa annan, lämpligare tomt och der uppföra en helt och hållet ny kyrkobyggnad med torn och öfriga af församlingsmedlemmarne ! önskade Pbrydnader; men pastor Bernhard, som icke alls lyssnat till sistnämnda projekt, hade invändt att församlingen önskade yggnaden så snart som möjligt färdig, hvarför murningen redan på hösten borde börja, anmärkande dervid att det brukar vara mildt väder ända till jal, samt påskyndat arbetet. Pastor Bernhard, hvilken, såsom den vid detta förhör afhörda mureriarbetaren uttryckte sig, varit vid byggnadsarbetet för jemnan, hade derjemte ibland lagt sig uti Lashingers göromål och veJat att denne skulle frångå den genom ritningen fastställda planen, men hvartill Lashinger svarat att om han ej finge följa ritningen, så ville han ej befatta sig med byggnaden. Angående materialerna, som : begagnats, uppgaf Lashinger att i pelarne nyttjats gammalt tegel, hvilket kommit nederst, samt, då så nödigt varit, äfven halfsten; och hvad murbrukets beskaffenhet fidkom, den Lashinger påstod sig ha noga eftersett, hade han gjort anmärkningar dervid, minst ett par gånger, då bruket varit, som det på murarspråket heter, för fett? eller blandadt med för mycken kalk. Angående sprickan uti den sydvestra pelaren,. som samtliga arbetarne observerat, och hvilken utgjort ett allmänt samtalsämne dem emellan, såsom bådande någon olycka, tillstod nu Lashin? ger att han sett den redan på fredagen i veckan före tornraset, under tillägg att han vid förra polisförhöret varit så förvirrad, att han ej kom sig för med att nämna derom. Sprickan hade gått ifrån öfra ändan af en sandstenspilaster uppåt genom tre tegelstensskift, sex tum från kanten af pelaren; han hade ej ansett den vara