SE AE RR Are— — Ett estetiskt orimen lase. En insändare, som kallar sig ?hatare af tidningsgnabb?, har i ett oss tillhandakommet bref gnabbats på Aftonbladets musikreferent derföre att han uti sistlidne onsdagsnumret, der en redogörelse lemnades för förefiende dagens representation af operan orma, enligt insändarens tanke icke nog upphöjt fru Michaeli, ?som hela Stockholm afgudar?, — Vi kunde icke rätt förstå detta och läste derföre om vår musikrevy för sistlidne onsdag, hvarest förekommer, att fru MiPcehaelis recett i går var en af de mest ly?sande triumfer, som vår lyriska scen un?der den sednare tiden företett, och röjde ?tydligt i hvilken omfattande grad den för?träffliga sångerskan tillvunnit sig publikens ?beundran, att buketter regnade och bifallet var iliflighet och styrka värdigt den förtjenst, som det hyllade. Normas karakter, rik som den är på momenter och. gripan?de lyrisk och dramatisk effekt, gifver fru Michaeli icke blott tillfällen att lägga i da?gen sitt mästerskap såsom sångerska och ?sin stämmas herrlighet, utan röjer den ut?märkta artisten i detta parti äfven en ganPeka aktningsvärd förmåga i dramatiskt hänseende och ett herravälde öfver gesten, som i förening med de egenskaper, hvar?med hon allmänt intager, bilder ett helt af mycken fulländning.? Detta har likvål icke varit nog för insändaren, som derför hemställt om vi ej ville införa en artikel ur Stockholms Dagblad för samma dag. Denna blygsamma begäran hade vi gerna kunnat efterkomma, om vi icke uti Ny Illustrerad Tidning för i lördags hade träffat på ett annat referat, som icke blott är ett strå hvaszare uti uppfattning af den afgudade konstnärinnans förtjenst, är Aftonbladets, utan till och med går, utanpå sjelfva arti;keln i Dagbladet, och vi tro oss derföre göra insändaren en dubbel tjenst genom ett utdrag deraf: Med ett blömsterregn, heter det, ?hvars like vi aldrig skådat, och med bifallsstor?mar, som aldrig ville dö bort, har publiken nu omfattat det tillfälle som gafs att erkänna den skuld, hvari den står till vår Pförnämsta sångerska. Fru M:s Norma har ?i allt varit en lysande förening af lyrisk och dramatisk förmåga, och denna afton ?var hon i de. tre stora scenerna verkligt Phänförande, framförallt i den sista, der handling och komposition höja sig till en ?poetisk ståndpunkt, som ovilkorligen ingifva beundran.? Vid läsningen af dessa rader inses lätt hvad det varit som i Aftonbladets artikel stött vår insändare för hufvudet, nemligen orden en aktningsvärd dramatisk förmåga?. U.om hela Feblign som erkänner och beundrar såväl fru Michaelis sällsynta sköna stämma, som hennes utomordentliga färdighet, hvilken ställer henne såsom koloratursångerska, utan tvifvel i bredd med de förnämsta i ut!and.t i detta hänseende — hennes ifrigaste beundrare äro dock ej tillfreds härmed, utan påstå att hon är den första i hela verlden, hvilket är ganska möjligt — gifves det nemligen ett kotteri, som nödvändigt vill hafva henne upphöjd till en stor dramatisk konstnärinna-af första rangen, och derföre naturligt vredgas på hvarje kritik, som icke obetingadt instämmer häri, äfven under erkännande, såsom i Aftonbladets onsdagsartikel, af ett ganska aktningsvärdt och i flera fall lyckadt bemödande härutinnan. För dem är, med ett ord, fru Michaelis. mästerskap i allt en dogm;. och den, som utan vidare tror på denna dogm, han skall blifva salig, men den som icke tror, han skall värda fördömd. Det är samma lära som den ortodoxa kyrkans i religionssaker. Den först omnämnda insända artikeln ger oss för öfrigt äfven en annan närmare nyckel till förklaring af den eljest ännu något gåtlika harmen hos insändaren. Uti den franska revyn i samma onsdagsnummer, der fru Michaelis recett omtalas, står nemligen att läsa en kort teaterrevy, hvari förekommer bland annat: Au möme theåtre M:elle Hebbe nous a fait ses adieuxe Cest une grande perte. Sa dernisre reprö sentation dans les Huguenots a 6t6 magnifique. Elle gy est surpass6e, ainsidu reste que M:me Michaeli. Bland Stockholmspubliken är det kändt, pit måndagen i den föregående veckan, då mll. Hebbe uppträdde sista gången säsom Valentine i Hugenotterna, var.det-en lika: dan bifallsstorm, som i tisdags; en mängd buketter och lagerkransar regnade ned öfver Valentine, och hon inropades fem gånger. Äfven då sade äldra spektakelbesös kande att de knappt bevittnat en sådan entusiasm has publiken sedan Jenny Linds tid.