— Christina Nilsson. Den engela musiktidningen Orchestras? pariserrrespondent yttrar i afseende på vär frej.de landsmaninnas uppträdande som Elvi i Don Juan, bland annat följande: MlIl Nilsson var en så älskvärd lvira och sjöng så väl, att vi måste betrakta!on Juan som en riktig barbar, då han kunnatfvergifva en sådan älskarinna, och vi kändes riktigt glada när statyn drog honom åt — ubrjorden. Masktrion utfördes så väl, att hela singen reste sig som en man och begärde d:dacapo. Dessa få takter, som på Italien? ocGrande Opåra knappast ådrogo sig någon ppmärksamhet, sjöngos så utmärkt här af MmhartonDemeur, m:na Nilsson och M. Michot, rösterna smälte tillsammans med så fullkomlientente cordiale?, hvar och en af artisternarllde sin stämma med stor urskilning, utan aförstöra ensemblen med försök att åstadkom individuel effekt — så att trion framkalla:en sensation utan like. Ehuru jag ej precikan instämma i en härvarande berömd musrescencents mening, att Mozart måste ha vdt sig i sin graf af ren förtjusning, så är jagkväl öfvertygad att han, om han lefvat, she varit förtjust öfver dett. anmärkningsvärda förande af denna del af hans stora mästeryvt. Jag märkte bland de närvarande gamla korositörer som voro utom sig af hänryckning, ibld andra Levasseur och Berlioz, hvilken sednarcetäckte ansigtet med händernå och grät som ebarn.?