Aftonbladet – 26 maj 1866, sida 3

Sammanstörtandet af katolska kyrkans torn. Afrödjningsarbetet har i natt, liksom un Ider de båda föregående nätterna, pågåt loafbrutet, och åkarlag, som aflöst hvaran dra, ha till Brunkebergs torg transportera byggnadsmaterialierna. Man såg sig i för sta hand nödgad att der upplägga dem. men i dag på morgonen, sedan katolske I församlingen skaffat sig en materialgård vic Gamla Kungsholmsbrogatan, har man re Idan börjat dit afföra nämnde, för trafiker å torget hinderliga samt vanprydande, upplag. Såsom i gårdagens blad omnämndes, åt Injuter hvarje kommendering af arbetsman Iskapet en särskild gratifikation, som ko. nungen består. Den oförtrutenhet och de ansträngningar manskapet, som arbeta hvarje gång i 6 timmar, ådagalagt, förtjena allt loford. Detta gäller synnerligast om håtsmännen, som visat en raskhet och iakttagit ett uppförande, som allmänneligen berömmes. Under de mörkaste timmarne på dygnet har man dels begagnat lyktor. dels hafva ljus, utsatta i fönstren i de närmast intill kyrkan belägna egendomarne utefter Norra Smedjegatan, brunnit hela nätterna. I dag på förmiddagen bade afrödjningsarbetet fortskridit så längt, att man i det närmaste fält den plats, som upptogs af det nybygda kapellet och tornet, ren; men ej obetydligt arbete återstår ännu för att afrödja de massor af grus, sten och sand, som uppfylia det gamla kapellet samt sträcka sig ända fram till altaret. Af inredet undgick såväl detta med sina tillhörande prydnader, som predikstolen och de i nischer placerade bilderna, förstörelsen. Det rykte, som i gär, omkring kl. 4 e. m., spridde sig, att man trott sig förmärka 4 personer liggande under torohvalfven, har icke bekräftats, ty man har nu, sedan nämnda hvalf blifvit fullkomligt aftäckta, ej der fått reda på något lik, liksom man ej heiler under den sistförflutna natten eller pä morgonen i dag vidare på andra håll anträffat några döda kroppar. 5 eller 6 personer saknades emellertid ännu kl. 11 förmiddagen i dag. I fråga om det biträde en mängd personer, icke tillhörande militären, lemnade vid räddningsarbetet straxt efter olyckans timande, ha vi hört flera personer namngifvas, men af skyldig grannlagenhet mot de mänga öfriga, hvilkas namn vi ej erfarit, som verksammast bidrogo vid de sårades framdr. gande och första vård, anse vi oss för närvarande ej böra namngifva någon. Det militärmanskap, söm först ankom till stället, var en afdelning stadssoldater under löjtnant Jurlings betäl. Manskapet måste dock återvända, för att byta om kläder, men hann dock tillbaka samtidigt med sappörerna, som på af konungen, hvilken blott en kort stund efter olyckshändelsen anlände till stället, gifven order ditskyndade. Stadsarkitekten Hedin har, med undantag af några få timmar, uppehållit sig på platsen samt ledt hela afrödjningsarbetet med stor omtanka och skicklighet. Som nödvändigheten ej här medgaf vanliga formaliteters och ceremoniers iakttagande för vinnande af myndigheters tillstånd till hvarjehanda oundgängliga åtgärders vidtagande, har han på eget bevåg anskaffat det civila manskap och de åkare, som erfordrats för afrödjningsarbetet, som fortgår med all möjlig skyndsamhet. Från lasarettet ha vi hittills ej erfarit några ogynnsamma underräctelser om de sårade. Bland dessa betinna sig tvenne gossar, båda 14 år gamla, om hvilka följande berättas: Ko:t efter sedan de ankommit till lasarettet samt der blifvit tvättade och befriade från den kalk och detgrus, hvaraf de voro pyrda, uppstod emellan dem, så sjuka de än voro, en dispyt om hvilken af dem som stått. högst på byggnadsställningarne, då tornet ramlade. Båda ville de tillegna sig hedern deraf. Det var jag?, sade den ena. Nej du, sade den andra, jag stod några alnar högre upp, än du?. Denna dispyt fortsettes en läng stund med mycken liflighet, samt kom dem att glömma sina lågor. Enkedrottningen gjorde i går på middasen besök å serafimerlasarettet hos samtige de sårade och talade några uppmuntrande och tröstande ord med hvar och en af dem. Hon har gifvit befallning om, att de vid olyckshändelsen dödade skola begrafvas på hennes bekostnad. Enligt hvad vi hört uppgifvas, komma de att jordas på nya kyrkogården, der de, hvar och en i sin kista skola nedsättas i en gemensam graf, på hvilken för hvarje lik sedermera uppreses ett särskildt grafkors med den aflidnes namn. Dagen tör begrafningen kan ej bestämmas förr än man Jyckats fram skaffa alla liken. Då detta nedskrifves, kl. 4e. m., har man ännu ej påträflat några flera lik. Afröjvingsarbetet hinner ej afsiutas i dag, utan kommer att pågå under natten. 1 afseende på byggnadens beskaffenhet uttalas nu af alla som tagit ruinerna i ögonsigte det omdöme, att denna varit vårdslöst uppförd. Stenen i pelarne och de murar som qvarstå ligger så lös, att den med största lätthet kan bortplockas med fingrarne, och murbruket söndersmulas vid minsta vidrörande likt jord. —