Aftonbladet – 26 maj 1866, sida 2

STOCKEOLA dee 26 Maj. De förstärkta utskotten, hafva de sista båda dagarne med rikets ständers rätt slutligen afgjort en mängd vigtiga ärenden. Bland dessa torde dock icke några ha i så hög grad intresserat den stora allmänheten som voteringarne i går atton i förstärkt bevillningsutskott rörande lifsmedelstullarne. Läsaren finner på annat ställe i bladet en detaljerad redogörelse för samtliga de fattade beslutev, af hvilken man inhemtar att voteringarne utfallit med vexlande lycka för de båda partierna, men dock i de flesta fall till förmån för den liberala sidan. Protektionisterna lyckades att, bland lifsmedlen, få tull beslutad å ost, hvetemjöl, rågmjöl och gryn af spanmål, men anhängarne af tullfriheten vunno deremot med afseende å artiklarne fläsk, kött, smör, ister, omalet hvete, omalen råg, trädgårdsbönor och humle. Till de protektionistiska segrarne höra för öfrigt förhöjningen i tullen å karkasser och karkassband samt åsättandet af tull å jernoch ståltråd samt tråd af metaller, andra slag. Om man jemtörer detta resultat med utsigterna vid riksdagens början, då i tre stånd de protektionistiska åsigterna hade sådan öfvervigt, att bevillningsutskottets majoritet fick en afgjordt protektionistisk karakter, har man i sanning anledning att glädja sig ötver detsamma. Det visar sig nu att den protektionistiska agitationen, enligt hvad vi dristade förutsäga vid dess början, endast medfört den påföljd, att cen gifvit anledning till hithörande frägors offentliga diskuterande, hvarigenom småningom de sundare åsigterna vunnit mer och mer mark, på samma gång som den väckt hos den stora allmäheten ett intresse för dessa hvar och en så nära rörande frågor, hvilket i sin män äterverkat på dem, som haft beslutanderätten. För öfrigt kan det antagas, att då de tre eller fyra tullsatser på litsmedel, som det lyckades protektionisterna att åsätta, strida så helt och hållet mot det system, som genomgår tulltaxan i sin helhet, och hvilket måste anses vara genom ständernas öfriga beslut godkändt, det åtminstone icke är mycket sannolikt att de skola vinna regeringens sanktion. Det hade, såsom exe, De Geer anmärkte vid debatten om klämmen?, tvifvelsutan blifvit brydsamt för regeringen att, om tull blifvit samtliga lismedlen åsatt, och helst med nägon betydande majoritet, göra valet mellan hvad den ansåg för landet nyttigt, samt det som ständerna beslutit; men nu, då tulltaxan skulle komma att totalt sakna system och konseqvens om de tre eller fyra af bevillningsutskottet beslutna tullsatserna bibehällas, synes någon betänklighet ej böra möta att borttaga dem. Enahanda är förhållandet med artiklarne jern-, stäloch metalltråd, hvilkas beläggande med tull, då alla öfriga rävaror för näringarne äro tullfria, synes högst orimligt, alldenstund dessa artiklar, ehuru visserligen ett halffabrikat, dock verkligen äro rävaror för flera vigtiga handte ringar, hvilka genom tullsatser å dem skulle obilligt betungas. Med fägnad anteckna vi, att det förstärkta bevillningsutskottet med betydande majoritet afslog bränvinsskattens förhöjning. Bland förstärkta statsutskottets voteringar i förgår var den, som rörde anslaget till flottans omorganisation, utan all fråga det vigtigaste. Vära läsare ha haft tillfälle inhemta, att det förslag till ständernas beslut, som innefattade ett godkännande af grefve von Platens sjöförsvarsplan i hvad den rörer personalens delning, vann majoritet hos det förstärkta utskottet. Ehuru den ifrågavarande åtgärden redan var af K. K:t besluten och verkställigheten påhörjad, lära dess motståndare ändock hoppats, att om något slags klander eller ogillande kunnat hos ständerna genomdrifvas eller till och med om blott ständernas formliga godkännande uteblifvit, få saken ånyo upprifven och dermed grefve von Platen aflägsnad från chefskapet för sjöförsvarsdepartementet. Genom den nyssnämnda voteringen äro dessa förhoppningar gjorda om intet och frågan slutligen afgjord, till gagn, vi äro derom förvissade, både för fäderneslandet och flottan. Ständernas genom det förstärkta statsutskottet lemnade bifall till ersättande, utan ens den ringaste bifogade anmärkning, af den skuld, som direktionen för Alnarps landtbruksinstitut ådragit instutet eller rättare sig sjelf, då den icke hade något bemyndigande att skuldsätta institutet, utgör ett högst betänkligt bevis på undseende mot en myndighets tilltagsenhet och trots mot den penningbeviljande statsmakten. Man behöfver blott tänka sig hvarthän det skulle leda om vederbörande styrelser och direktioner, hvilka för af dem förvaltade inrättningar önska anslag, som ej blifva beviljade, företoge sig att, riksdagen oåtspord, eller i strid mot dess formliga beslut, på eget bevåg och af egen maktfullkomlighet anskaffa och använda medlen, dem riksdagen sedan helt menlöst ersatte. Det blefve då icke längre representationen, utan de underordnade verkställande myndigheterna, som bestämde anslagsbeloppen. Slutligen har man anledning att med tillredsställelse helsa det beslut af förstärkta konstitutionsutskottet, genom hvilket gjorts ill nästa riksdag hvilande det grundlagsindringsförslag, som afser att åt bekännare af främmande troslära bereda tillträde till lera befattningar.