Aftonbladet – 25 maj 1866, sida 2

Tutrvaranluc hamtat hå KIUURAIU MITCIaR o UL cc å e. m., den olyckshändelsen att Skär Olof erssons 13-åriga dotter Maria drunknade ti nämnde sjö. Flickan hade vid förstämnde tiden gått ut ur stugan för att efterse ina föräldrars utsläppta getter, och då hon ann tre af dem, hvilka begifvit sig fram jä sjöns bräckliga is, ligga nere i hvar sin ak, skyndade hon att försöka rädda åtmintone ett af kreaturen, men lyckades derid ej bättre, än att flickan sjelf föll i den ippna vaken. På Marias nödrop sprang rennes 10-åriga syster Anna (barfotad, som won vid tillfället var) ur stugan till olyckstället, och, kommen dit, sade Maria till renne: ?Gå på andra sidan om vaken, der sen är starkare, och fatta mig i håret, jag orkar ej få upp händerna ur vattnet?. Anna fterkom genast tillsägelsen, men då hon rått fatt i systerns hår och skulle draga upp henne, brast isen under Annas fötter, och hon föll framstupa i vaken öfver Marias hufvud, så att den sistnämnda sjönk till botten på omkring sex alnars djup och drunknade. Flickornas sjukliga moder, som näst före olyckan lagt sig, för att insöfva ett mindre barn och derunder sjelf somnat, vaknade strax efter det Anna vid utgåendet slagit dörren hårdt igen efter sig, hörande nödropen och skyndande ut, hann hon till olycksstället för sent för att rädda sin dotter Maria, men dock så tidigt att hon, med fara för eget lif, lyckades ur dödens armar rycka sin lilla Anna. Vid olyckstillfället var barnens fader Olof Persson bortrest, och någon annan manlig hjelp fanns ej heller att genast tillgå. Den drunknade flickans lik återfanns på aftonen samma dag som olyckan skedde. Särskildt torde förtjena omnämnas att den räddade flickan Anna, vid återgåendet från olycksstället, ville lösslita sig från den henne ledsagande betryckta modren, och återvända till vaken, för att störta sig i densamma och återfinna sin omkomna syster. —— — Anslaget till Posttidningen. Härom yttrar Jönköpingsbladet: Statsutskottet har nu tillstyrkt det af regeringen begärda anslag å 45,000 rår för Posttidningens kostnadsfria utdelning till samtliga kommuner i riket. Sämre kunde pengar knappast användas, äfven derest det vore godt om dem; huru mycket mer då när, såsom fallet lärer vara, enligt hvad genom siffror framlagts, de af statsutskottet redan tillstyrkta och för det mesta äfven af ständerna beviljade anslag med 6 millioner rdr öfverstiga beräknade inkomsterna. Nog är det sannt, att fäderna böra föregå barnen med goda exempel; men i konsten att lefva öfver sina tillgångar äro landeis barn redan så försigkomna, att de icke behöfva. någon föresyn af landets fäder, som likväåk gifva den i fullaste mått, och nu synes benägna att kröna sitt verk genom uppoffring af en jemförelsevis icke obetydlig summa för att förderfva en sak, som, åt sig sjelf lemnad, kunde vara god. Posttidningen har varit en ganska väl hållen tidning af myeken förtjenst; och har visserligen något gått tillbaka under sin nya ledare, men saknar likväl ej sina goda sidor; men gif henne ett. statsanslag, som gör henne ekonomiskt , oberoende utan all omtanke eller ansträngnin af dess ledare, och hon skall nedsjunka till en torltighet, att ganska många kommuner skola vägra emottaga henne för det postarvode, förslaget afser att de skulle bekosta. ——— — Verkningarne af en liberalare sjöfurtslagstiftning framhållas på ett särdeles ötvertygandesättien tidning, som utkommer i Kristiania med rubrik SEfterretninger for Söfarendet. Sedan tidningen först meddelat att den Jagstiftande kåren i Frankrike och äfven senaten antagit lagförslaget beträffande den franska sjöfartslagstiftningen, hvarigenom, bland annat, tonnageafgiften vid säväl den direkta som indirekta farten upphäfts från den 1 Januari detta år, yttrar samma tidning, att om man vill bilda sig en föreställning om verkningarne af denna förändring på Norges skeppsfart, så kan det vara af intress att erinras om huru Norges sjöfartsförhållanden hafva utvecklat sig gent emot ett annat lands, der Norges skeppsfart likaledes varit underkastad väsentliga inskränkningar, men der striden emellan de förr rådande protektionistiska principerna och det friare systemet, som äfven Frankrike nu har adopterat, tidigare blifvit utkämpad. För 20 år sedan var Frankrike ett af de vigtigaste länderna för Norges skeppsfart. Om det i detta hänseende stod tillbaka för något annat land, så var det allenast för: England. Drägtigheten af ankomma norska fartyg var för begge dessa länder c:a 100,000 kommersläster. De norska fartyg, som till England ankommo under åren 1847—49, innehade i medeltal för hvartdera äret 96,000 kommerslästers drägtighet. Deras antal utgjorde i medeltal 1210. 1 året 1850 upphäfåes navigationsakten, hvarigenom fartea öppnades för alla flaggor, och redan samma år steg antalet norska fartyg på England till 1881 med 169,612 kommersläster. Nu framgick Norges skeppsfart på England med jättesteg. Sistlidet år uppgick den till det enorma talet af 4471 fartyg med 532,695 kommerslästers drägtiget. Men då Norges skeppsfart på England sålunda under loppet af 15 år har mer äm femdubblat sig — stegringen har varit öfver 450 proe. — fortfar Norges skeppsfart på Frankrike att stadist hälla sig på samma unkt — c:a 100,000 kommersläster om året. en hade så mycken inre lifskraft, att deu ej gick tillbaka, men förmådde dock ej göra något steg framåt. Under 1864 steg lästedrägtigheten af norska fartyg, som besökte: Frankrike och Algeriet, till 108,305 kommersläster, en tillökning, som hufvudsakligen föll på Rordeaux konsulatdistrikt, hvilket under nämnda år besöktes af ett större antal norska fartyg. Men förlidet ä i April månad var det som traktaterna med Frankrike trädde i kraft. De omedelbara lättnader, som då blefvo Norge (och äfven Bverge) tillskyndade, voro tonnageafgiftens nedsättning fråm 4 fr. 50 c. till 75 ec. och upphäfvandet af surtaxe de pavillon becce delarne för dan