Aftonbladet – 24 maj 1866, sida 2

tidigare än hon ämnat, för att göra ett besök hos mamsellerna Browning. Men Molly hade redan gått, då lady Harriet kom. Molly hade som ett slags botgöring företagit den långa vandringen till Hally Farm, för att anskaffa de omtalade plommonen. Hon kunde ej förneka för sig sjelf att hon blifvit mycket ond, då man utan vidare skickade henne ur huset, som om hon varit ett ostyrigt och besvärligt barn, och nu ångrade hon sin vrede. Hon mötie icke Cyntia och hade således god tid att under sin ensamma vandring på de gröna gångstigarne, mellan de höga häckarne, öfvertänka dagens händelser. Hon oroade sig icke minst vid tanken på huruvida det var eller icke var rätt att låtsa ej bemärka de små brister, de förvrängningar af sanningen, de små intriger, som fått insteg i hennes fars hus alltsedan hans andra giftermål. Hon längtade ibland efter tillfälle att afslöja allt detta, men då tillfället kom, lemnade hon det obegagnadt, endast för att spara sin far obehaget deraf; men hon såg ofta af hans min att äfven han väl märkte många saker, hvilka smärtade honom, såsom bevis på att hans hustrus grundsatser ej voro sådana som han önskade. Molly kunde omöjligt komma till rätta med denna sak — borde hon tiga eller tala? Det var ej godt att svara härpå. Med unga flickors vanliga brist på öfverseende och utan erfarenhet att leda sig, hade hon mer än en gång varit på väg att säga sin styfmoder nägra skarpa sanningar. Men hennes fars fördragsamhet och kanske också ibland litet vänlighet från mrs Gibsons sida (ty på sitt sätt och då hon var vid godt lynne, var hon ofta mycket vänlig mot Molly) hade hittills lagt band på hennes lust att uttala sig i detta fell. — (Forts.