än besvär af detta legat. Hörde ni ej talas om den rike, excentriske mr Crichton, som dog för någon tid sedan och testamenterade en stor summa penningar till vetenskapliga ändamål. Det förnämsta af dessa är at uppsöka en man med tusende förträffliga egenskaper, och skicka honom ut på en ve tenskaplig resa, hvarifrån han skulle hem: föra exemplar af djur och växter från främmande länder, hvaraf skulle bildas kärnar till ett museum, som skulle kallas Crichton. muså6et och sålunda föreviga grundläggarens namn. BSå olika former antager menniskans fåfänga! Ibland visar den sig som filantropi. ibland som kärlek till vetenskaperna. Men detta tyckes mig vara ett ganske nyttigt och berömvärdt syfte, sade mrs Gibson, med säkerhet; så mycket var icke farligt att yttra, Det är det visst, sedt ur allmännare syn. punkt. Men det är enskildt mycket tråkig för oss, ty det håller Hollingford i Londor och Cambridge, just när vi bäst behöfde honom på Towers. Han är nemligen en aj testamentsexecutorerna och har nu fått hels besväret, ty de andra båda herrarne hafvs rest till kontinenten, under förklarande at de heltoch hållet litade på min brors ut utmärkta omdöme och förmåga, men egent ligen för att sjelfva slippa undan ansvaret. Saken borde för längesedan hafva varit af: gjord, och man fruktar nu att ej hinna ordna allt innan tiden för legatets utbetalande är tilländalupen, i hvilket fall det af slägtingarne kan reklameras. Emellertid har Hollingford funnit den fågel Fenix han sökte, och tror sig hafva gjort ett mycket godt val — det är en ung man bärifrån, en Hamley af Hamley. Den enda svårigheten är att universitetet ogerna släpper utaf honom, ty han är senior och stipendiat i Tri